Hundmat

Idag blev det sent innan jag nu kan skriva. Vi har haft en baby på besök, och den var tydligen viktigare än jag. Världen är upp och ner! Vad kan vara viktigare än mig? Och viktigare än att jag kan få skriva här?
Skandal!
Men han var väldigt söt den där babyn.....HADE jag tyckt, om inte matte satt med honom i famnen hela tiden. Där ska JAG sitta. Den åt åtminstone inte upp min mat. Alltid något.
Fast vi fick torrfoder till middag nu igen.
Här kommer receptet på riktigt god hundmat.
Koka 2,5 dl korngryn och 1,5 dl grötris med ca 2 liter vatten. Det ska koka upp ordentligt och sen stå på låg temperatur i minst 40 minuter, och sen gärna stå och svälla ännu längre.
Koka ärter, som blötlagts sen kvällen innan.
Koka kött. Vi tycker hjärta och lever är godast.
Blanda ärtorna + ärtornas vatten med lite fiberhavregryn så att det blir en fast gröt
Skär köttet i små bitar.
Blanda korngryn/grötris med det andra. Det ska vara ungefär 1/3 - 1/4 kött i blandningen.
Har du för mycket kött kan det frysas. Eller: koka lite vanligt ris och "späd" med.
Riv i lite morot, och ha i en skvätt rapsolja.
Väck upp hundarna, som svimmat av hunger medan de väntat.
Servera!

Matte städar

Idag är det tråkigt. Det regnar. Och så städas det här hemma *suckar*. Vi är ivägen var vi än är tydligen. Pysen har gömt sig för han är rädd för dammsugaren. Vilket bevisar att han bara låtsas vara modigare än jag är. T ex att inte vara rädd för grodor och flugor. Jag är inte rädd. Det är bara det att jag har kunskap.
Det finns grodor som är giftiga har jag hört.
Och flugor kan vara förklädda getingar, och de är jättefarliga. Så det är ju därför jag blir lite orolig när jag ser såna. Dammsugare däremot är inte farliga Pysen! De bara låter jobbigt.
Och så får vi förhållningsorder hela tiden; nu får vi inte gå i det och det rummet. För golvet måste torka först.
Egentligen är det roligt att hon städar, för det betyder att vi kommer att få besök. Hon städar bara om det ska komma gäster. Resten av tiden lever vi i en ruin.
Särskilt när någon av oss fäller. Matte säger hela tiden att hon inte kan förstå att när pälsen har lossnat, är kassarna med hår i mycket större än hela mig. Och det är faktiskt mystiskt. Var satt det innan det lossnade? För jag är mindre än allt hår, och ändå har jag skelett och muskler och allt möjligt.
Jag hjälper förresten till att städa. Jag bär mina leksaker till en kort och lägger dem där. Fast det tar lång tid, för när jag har lagt dit den tredje tycker jag att den första ser väldigt rolig ut, så då måste jag plocka upp den ur korgen igen och leka lite med den. Vilket inte uppskattas.
Till slut brukar matte tröttna, och så plockar hon ihop alla mina leksaker (jag har MÅNGA) och lägger dem i den där korgen eller en bunke.
Det tar mig minst 5 minuter att sprida ut allt igen över hela hemmet. Så att allt känns bra och som vanligt igen.
...och nu ska det tydligen städas här inne också, så nu måste jag flytta på mig igen.

Bollar och annat

Det är tråkigt att ni måste klicka på "kommentarer" för att se dem :( Jag har försökt ändra det, men det verkar inte gå :( Igår pratade vi lite om mediciner för Artros och om jag gick till en annan blogg skulle jag ha blivit intresserad om jag såg det.
Eftersom jag har lite artros själv.
Idag skiner solen, och vi hoppas på en lång promenad. Kanske förbi fotbollsplanen. Jag hoppas alltid att jag ska lyckas sno bollen för dem. Jag kan förstöra en fotboll på 10 sekunder blankt. :)  Tack vare mina fina tänder. Men min otäcka matte håller mig alltid i koppel när vi går förbi där.
Nanette springer ibland fram till dem fast hon inte får. Men bara för att kolla om någon av dem, mot all förmodan, skulle ha godis i fickan. *himlar med ögonen*
Igår hade vi med min favoritboll ut. Min elaka matte hade den i fickan. Djurplågeri!
Sen gömde hon den så att jag fick leta efter den. Det klarade jag förstås, eftersom jag är bäst i världen på att hitta saker.
Jag kan hitta mattes vantar, nycklar, mobiltelefon och annat. Och Pysen. Ingen annan kan hitta katten Pysen när han gömmer sig, men jag kan alltid. För jag är bäst på allt.
Men vad är poängen med att först ha den i fickan och sen gömma den? Istället för att bara ge den till mig.
Människor är så konstiga och jobbiga. Sen blev promenaden rätt jobbig, för jag kan inte släppa den bollen ens en sekund. Då kanske matte, Nanette, Pysen eller någon förbipasserande skulle stjäla den. Hu!
När jag kom from till någon intressant doft och inte kunde nosa, erbjöd sig matte att hålla bollen så länge. Men DET gick jag ju inte på! För jag är världens smartaste schäfer.

Inomhus måste jag samla ihop alla leksaker och vakta dem hela tiden. Enda sättet att få ha dem ifred

Nähä, min idé att sälja Pysen och Nanette för att få pengar till en ny bil fick inget gehör.
Men det är klart; vem skulle vilja köpa dem? Och OM vi fick dem sålda skulle vi väl inte fått många kronor.
En katt som är rädd för alla människor utom matte, och en långhårig hund som inte ens är med i Kennelklubben.
Det är bara jag av allihop här som är medlem i Kennelklubben. Faktiskt!
En annan mer långsiktig idé är att ge dem mindre mat. Nanette får mycket mer mat än vad jag får (har jag nämnt det tidigare? I så fall bör det upprepas) Det är skandal faktiskt.
Själv nästan svälter jag,  men ingen bryr sig om det.
Förut hette det att Nanette är så smal så hon behöver äta. Jag är också jättesmal....nästan i alla fall..
Nu heter det att hon blir så hungrig för att hon äter kortison.
Jag äter också medicin faktiskt. Man blir ju inte yngre, och jag har problem med mina leder. Höger framben är rätt jobbigt, så jag haltar lite när jag går. Och veterinären säger att mina höfter inte heller är så bra som de var när jag var yngre. Artros heter det tydligen.
Mot det får jag Canidryl. Det är samma medicin som Rimadyl. Den är väldigt bra. Jag kan göra allt jag vill nu när jag äter den.
Den är mot inflammation. Och så är den smärtstillande.
Vi tycker mycket om våran veterinär. När man kommer dit får man godis. Och det är hans förtjänst att vi får godis två gånger om dagen, eftersom vi är smarta och vägrar ta äcklig medicin om vi inte får godis.

Hej igen!
Våran bil är trasig, och det är jättetråkigt! Jag vill åka och bada, och åka till stora skogen, och till Smedstorp som är en gård med massa roliga saker och hästar, hundar och människor.
Undrar om det finns några blåbär kvar? Det lär väl i alla fall inte finns några när vi äntligen kanske kan åka dit?
Jag älskar blåbär. Fast bara om jag får plocka dem själv och äta dem där i skogen. Hemma skulle jag aldrig drömma om att bär och frukt och sånt. Det är för älgar och kaniner. Inte för hundar.
Men det allra bästa med bilen är att åka och bada. Förut hade vi sjötomt och jag badade och simma massor!
Nu bor vi vid havet, men man måste gå eller åka en bit bort för att bada, eftersom vi bor inne i själva staden.
Nanette är feg och badkruka. Hon går bara i och badar benen och magen. *fnyser*
Jag kan både simma och dyka, och hämta saker. Det enda jag inte kan är att gå upp ur vattnet när matte vill att vi ska åka hem.
Matte säger att vi måste köpa en ny bil, men att hon inte har några pengar ännu. Jag har en superbra idé: Vi kan sälja Nanette och katten Pysen. Då får vi pengar till en ny bil.
Då behöver vi inte en sån där bil där vi hundar får sitta i bakluckan, och det vore bra för jag föredrar att sitta i framsätet. Det gör inget att jag måste ha säkerhetsbälte. Man ser allting, och alla ser mig, och så känner man sig viktig och betydelsefull. Fast jag är ALLTID viktig och betydelsefull.
Matte säger att hon absolut vill ha en till VW eller Audi. Så jag hoppas att det inte kommer att finnas någon Passat att köpa. Då får vi säkert som aldrig det sitta i bakluckan.
Men huvudsaken är att jag får åka och bada SNART!!!

Koppel

Vet ni vad koppel är? Det är ett snöre som människor använder för att promenaderna ska bli tråkigare.
Jag är uppväxt nästan helt utan koppel. Det var bara sådär en gång i veckan som hon satte på mig den där tvångsgrejen.
Sen när jag var 8 år flyttade vi till stan, och nu har jag koppel varje dag. Inte kul.
Vi får ju springa lösa ett tag varje dag, men mesta tiden är jag fastbunden i matte, typ.
Det allra värsta är att Nanette går lös nästan HELA tiden. Bara för att fjäskar för matte, och lyder.
Och "Hon är aldrig dum mot dig, Clara, när hon är lös, men du är då och då dum mot henne om du är lös", säger matte och försöker låta trevlig på rösten.
Jag är inte dum mot henne! Jag vill bara att hon ska veta sin plats.
Katten går också lös.
Så där går vi alla fyra; matte, katten Pysen, den andra hunden Nanette, och så jag. Och alla de andra tre går lösa!!! ORÄTTVIST!
Det är tur att vi bor så nära flera stora fält, och att vi åker till skogen och ut på landet ofta. För DÄR slipper man det där snöret.
Nu ska jag gå och se om jag kanske kan gömma undan alla koppel. Jag är expert på att gömma grejer

Hej igen!
Ibland blir det lite sent innan jag skriver. Det beror på att jag är lite beroende av matte när det gäller datorn. Tangenterna på tangentbordet är lite för små tycker jag nog.
Vi hundar är typ diskriminerade; allting är utformat för människor.
Idag gick vi till bilen och vi skrek yippi! Både Nanette och jag, för vi älskar att åka bil, för då kommer man till roliga ställen, och man ser allt så bra från bilen, och man kan skälla på alla hundar man ser, för man är ju helt trygg och skyddad där inne i bilen.
Man kan skälla på stora starka elaka hundar om man vill.
Och vi har inte fått åka bil på länge :(  Och tydligen inte idag heller. Hon började bara plocka ur en massa saker - MINA saker. Och bar in dem. Hon säger att vi inte ska ha den bilen så länge till, men jag är misstänksam. Tänk om hon tog ur alla saker för att jag inte ska få följa med någon mer gång :O
Jag kollade noga att hon tog med sig Nanettes saker också. Och det gjorde hon. Phew!
Men om vi inte ska ha bilen, hur ska jag då kunna åka och bada? Jag vill åka och bada varje dag.
Sensaste gången dök och jag och hittade en hundleksak på botten.
Matte sa att den inte var min och att jag måste lämna kvar den när vi gick hem. Men mina käkar hade typ låst sig, och jag kunde inte släppa den.
Tillfaller inte vrakgods bärgaren? Det tror jag! Och vill inte höra något mer om stöld och sånt!

Möte med cairnterrier- vän

Idag var det ganska roligt på kvällspromenaden faktiskt. Jag har en väldigt liten pojkvän, som heter Higgins precis som någon professor som matte tjatar om. Men vi har inte sett honom på flera veckor, och jag började bli lite orolig. Han är äldre än mig och jag är iaf 10½ år, så man vet aldrig (Jag ska bli 35 och få komma i alla tidningar och TV och åka utomlands och allt möjligt för att jag är världens äldsta schäfer. Och så ska jag ha tårta och leverpastej varje dag)
Men idag mötte vi honom. Äntligen!
Men aldrig får man vara riktigt glad: Matte släppte loss Nanette så att hon kunde springa i förväg och hälsa. Medan jag fick gå fram i mattes makliga tempo. Bara för att jag kanske skulle ha bitit Nanette lite om hon släppt oss båda två.
Det är klart jag hade gjort det! Det är ju min pojkvän, inte hennes. (Alla är mina för den delen)
Till slut fick jag iaf och pussa Higgins. Han är ruskigt liten, men väldigt söt och stilig. Det stod lite människor där också, och de var lite vettigare än matte; de förstod genast att det är jag som är finast och klappade och gullade och kliade.
Sen kom det några andra flick-hundar som jag försökte skrämma iväg så att de inte skulle ta Higgins ifrån mig. Det fungerade *ler belåtet*.
Matte säger att Higgins tycker mer om än henne än om mig, men det förstår ju varenda en att det beror på att han vet att matte har godis i fickorna. Vem tror hon att hon lurar?
Förmodligen sig själv antar jag?
Nu ska jag äta middag

Tips vid hundmöten

Alltså: det här är ett tips till andra HUNDAR (jag har jättemånga tips och råd till andra hundar. Jag ska så småningom samla alla under en ny flik), så ni mattar och hussar får blunda.
Går du tyst och snäll förbi andra hundar? Eller viftar lite på svansen?
Får du någon belöning för det?
Nej jag tänkte väl det. Vi var jätteduktig förut. Och det togs bara för givet från ett visst håll.
Sen började jag skälla och rycka i kopplet så fort jag fick syn på någon annan hund, och Nanette hängde på (hon härmar alltid mig), och matte tyckte det var väldigt jobbigt.
Vi ville ju bara få gå fram och hälsa och leka. Särskilt om det var pojkar. Jag är förtjust i pojkar (och de är ännu mer förtjusta i mig *ler belåtet*)
Så sen blev vi tränade till att uppföra oss, som hon kallar det. Och nu gör vi det, uppför oss alltså. Och varje gång får vi godis för att vi varit så tysta och snälla och väluppfostrade.
Sensmoral: Börja att skälla och trassla när du ser en annan hund. Ryck i kopplet och strunta i din ägare.
Om du sen slutar med det kan du få godis och beröm varje gång ni möter en hund.
Innan fick vi ingenting för att vi var snälla.

                                              Det här är en av mina stiliga pojkvänner

Hundmat kontra Människomat

Jaha, torrfoder till frukost. Blä!
Matte glufsar i sig bröd och ägg och ost och annan jättegod mat, och där står jag och stirrar på de torra osmakliga kulorna som hon hällt ner i min skål sådär i förbigående.
Nanette är glad för vad hon får och står och slafsar i sig bredvid mig.
Enda anledningen till att jag står kvar vid min egen skål och stirrar missmodigt på det som ska föreställa mat, är att annars snor antingen Nanette eller katten min mat, men den är MIN.
Vi vill ha hemgjord mat. DET är gott. Fast man har nästan dött av hunger innan den är klar.
Matte kokar köttet och korngryn och allt vad det nu heter i timmar, och vi sitter dreglande och väntar och väntar och väntar.
Hon låter det ta sådär lång tid för att reta oss, det är jag säker på.
Det är inte så ofta vi får det numera, för våran matte är ruskigt lat av sig.
(Och NÄR vi får det trängs katten med mig och äter ur min skål samtidigt som jag, för han gillar också hemlagad mat bättre än torrfoder eller burkmat)

Nanette får vatten och extra fett i sitt torrfoder. Men matte säger att jag blir lös i magen om hon häller vatten eller olja/smör i min mat, och att jag snarare behöver mindre fett än mer.
Då vill jag bara säga: DET ÄR BARA PÄLS!!! Under den är jag jättesmal!

Det slutade ju med att jag fick knapra i mig de torra, tråkiga bitarna. Bara för att de andra två inte skulle få dem. Nu vilar vi lite och väntar på lunchen.

Jobbigt med den andra schäfern

Idag fick vi tuggben. Matte säger att de är precis likadana. Men det är de ju inte. Det som Nanette får, ser bara ut som om det är identiskt. Men det är förstås mycket godare. Matte ger alltid de bästa sakerna till Nanette och sen får jag det som blir över.
Så jag gömde mitt på ett hemligt ställe. Och sen smög jag på Nanette för att se om hon skulle råka släppa sitt ett litet tag. Men nej!
Försökte ta det ifrån henne med våld, men det uppskattades inte av hon som tror att hon bestämmer.
och sen blev jag INSPÄRRAD!!! Skandal!
Jag fick bara vara i sovrummet. Med kompostgaller i dörrhålet. Som i ett fängelse. Eller på ett zoo.
När jag blev utsläppt igen hade Nanette lämnat en snutt av sitt tuggben, så jag stal det så fort jag kunde.
Då gick Nanette till matte och beklagade sig. Så gör hon alltid. Och matte letade reda på MITT ben, och gav MITT ben till den andra. *upprörd*
Matte är listig, det får jag medge! Hon hittar allt, oavsett hur väl jag gömmer det.
Nu måste jag gå och hålla uppsikt så jag ser när Nanette råkar släppa det, så att jag får tillbaka MITT ben.

Äntligen en egen blogg

Hej! Jag heter Clara-Fina och är den vackraste, bästa och klokaste hunden i hela världen om du frågar mig.
Fast matte protesterar hela tiden och säger att den andra hunden(Nanette) i familjen delar förstaplatsen med mig.
Löjligt!
Jag får liksom inte det erkännande jag förtjänar. Det fjäskas alldeles för mycket för Nanette och för katten Pysen. Fast Pysen gillar jag skarpt. Och han tycker mer om mig än han tycker om matte.
Det jobbiga är att han bestämmer över mig. Som igår: matte köpte en ny dammsugare, och vi fick kartongen att leka med. Men Pysen gömde sig i den, och så fort jag kom i närheten, slog han mig i huvudet.
Är det tillåtet? Näe!
Egentligen är det onödigt att ha fler djur än mig. Eftersom jag är bäst på allt.
Enda gången man har någon glädje av de andra är när matte lämnar oss ensamma. Då är jag lite glad att jag inte är helt ensam. Men hon kunde gott ta med oss överallt tycker jag. Tänk om det kommer tjyvar! Hu!
Det första de kommer att försöka stjäla är naturligtvis mig. Och de där två fegisarna kommer inte att våga ingripa.
Nu ska jag kolla lite mer hur det här med blogg fungerar.
Hejdå alla! Jag skriver mer senare.