Födelsedag, möbler och annat

Hej!
Det är mycket svårare att skriva en gång i veckan. För vad ska jag ta med och vad ska jag utelämna?
Nanette fyllde 9 år i lördags. Helt onödigt att fira hennes födelsedag tyckte jag först.
Men sen visade det sig att jag fick lika många presenter som hon, och lika mycket godis.
Hon fick ingen egen tårta. Hehe!!! För mamma hade stoppat halva min tårta i frysen efter min födelsedag, så nu fick vi den andra halvan.
Nanette förstår ingenting (som vanligt) ; hon bryr sig inte om att det står fel siffra på tårtan, eller att mamma gjorde den till mig. Hon bryr sig bara om hur den smakar och hur mycket hon får. *fnyser*
Hon har liksom ingen förfining. Till skillnad från mig *kråmar mig*
Nanette fick en rolig promenad i födelsedagspresent också. Jag blev lite orolig, men jodå jag fick också följa med (fattas bara!!!)
Men det var svårt att hitta bra ställen att promenera på, för det var is och halt överallt.
Idag är det bättre.
Och idag träffade vi Akela, en golden retriver. Hon är lika gammal som jag, och lika ungdomlig och lika rolig (men NATURLIGTVIS INTE lika vacker. Men det förstår ni ju!)
Jag tycker jättemycket om henne. Hon tycker jättemycket om mig också. Men hon tycker ännu mer om vår katt.
Han är lite dum mot henne. Han retar henne.
Jo det har hänt en sak till. Mamma har köpt en ny soffa. Jättedålig idé!!
Jag tyckte om min gamla soffa! Den nya är inte lika lång, så vi får inte plats alla fyra att ligga i den samtidigt.
Den gamla soffan står kvar mitt i vardagsrummet. Så man måste klättra över den för att komma fram.
Som ni hör: Jättedålig idé!
Men mamma får motion: Jag kastar mina bollar så att de landar på andra sidan den gamla soffan och då måste hon hämta dem, eftersom jag inte kan klättra längre (i alla fall inte över möbler *suckar*)
Om man ändå bodde i ett normalt hem! Men det är väl för mycket begärt!

Barn och annat

I fredags fick vi besök. Det var två barn och två vuxna. Det verkar komma hit barn hela tiden plötsligt.
Den äldsta har äntligen blivit så stor (old) att man kan leka med henne.
Som jag har berättat tidigare är människan en väldigt underutvecklad djurart.
Deras valpar kan inte gå (walk) och inte leka och är inte rumsrena.
Jag kunde leka när jag bara var några veckor, och gå (walk) också förstås. Och var rumsren efter sådär 2-3 månader.

För människornas valpar tar det flera år.
Det är synd om dem. Jag undrar hur lång tid det kommer att ta innan de kommer ikapp oss hundar?
Eller är det omöjligt? Antagligen!
Men den här lilla flickan är ca 1½ år gammal, och väldigt tidigt utvecklad och smart, så vi kunde leka med min boll. Vi kastade den till varandra och rullade den till varandra. Såna barn får gärna komma på besök.

I lördags mötte vi hunden Rexi. Han är nästan lika vacker som jag, och jättetrevlig.
Och vi fick godis av hans mamma också.
Igår, som var söndag, fick jag och Nanette springa och leka på fälten.
Men idag har jag ont i mina ben. :(
Mamma säger att jag bara kommer att få springa, och gå långt, och leka, varannan dag.
Jättedumt!!!
Fast ok; idag blåste det så kallt, så det var kanske lika bra att vi inte gick så lång promenad.(Did not take such a long walk)
Men då kräver jag att jag får leka mycket inomhus istället!!
Det är ett hårt jobb att få mamma att förstå att hon ska leka med oss, och gömma godis, och sånt.
Hon behöver aktiveras, men det förstår hon inte själv. *suckar*
Och nu vägrar bloggen att visa min text med nya rader och mellanrum mellan raderna, när den översätts till ett annat språk.
Jag måste överväga att byta till något annat än Blogger

Eftersom min mamma är så lat, och eftersom hon hela tiden prioriterar fel saker, kan det bli så att jag bara skriver här en gång i veckan istället för varje dag *ledsen*
Jag ska försöka bestämma vilken veckodag det ska bli.
Hon gör en massa andra saker (oviktiga saker)
Idag försöker hon städa igen (med betoning på försöker). Helt onödigt. Det blir ju lika smutsigt och rörigt igen.
De dagarna när det var lite varmare gick vi längre promenader, och åkte på utflykter.
Och då blev det mindre tid till att skriva (för att hon gör andra - onödiga - saker)
Men hon påstår att jag bara skriver samma saker varje dag, och att det enda jag gör är att klaga när jag skriver här, och det är ju ren lögn!!!
Jag klagar inte! Jag är världens mest positiva och tacksamma hund!! Så det så!
Det är bara det att jag inte har något att vara tacksam över i det här hemmet.
Alla andra får mer mat än mig och ingen lyssnar på mig, och jag måste dela med mig till både Nanette och katten.
Och jag får nästan aldrig nya leksaker. Och de jag får går sönder meddetsamma.
Så det är lite svårt att vara positiv, om jag säger så.
Nu ska jag gå i vägen när mamma städar Hehe

Hej!
Idag började mamma fotografera vatten igen *suckar*
Hon är helt hopplös!! Det är så bortkastat liksom.
Så jag skyndade mig att se till att fotona fick något vackert i förgrunden:

Olika hundar

Ikväll mötte vi en stor kraftig hund. En sån som de kallar kamphund
Ägaren var stor och kraftig han också.
Båda två blev jätterädda för (of) mig *ler belåtet*
Så den hunden var nog inte så bra slagskämpe precis. Antar jag.
Det är roligt att skrämma såna som är mycket större och starkare än vad jag är. Hehe.
Sen träffade vi två väldigt små hundar. De var ungefär lika höga som katten.
De var inte rädda alls.
Och de verkade mycket smartare än den stora hunden.
De beundrade mig *sträcker på mig*
Båda två ville gärna skaffa valpar tillsammans med mig. Men det vill INTE jag. Om jag ska ha barn ska pappan vara schäfer så att de kan bli champion allihop.
(Dessutom skulle det inte gå precis just nu, (Am not in heat) men det verkade de inte förstå. De kanske inte var så smarta trots allt?! Hm)
Deras mamma sa om och om igen (over and over again) att hon aldrig hade sett en så snäll hund som mig. (Så HON var smart!)
Andra tikar brukar säga ifrån när hanhundarna blir för närgångna och jobbiga, men jag tittade bara bedjande på deras mamma när jag tyckte att det räckte (when I thought it was enough) med uppvaktningen.
Jag är världens snällaste hund!
Utom när jag är världens farligaste hund.

Ännu en trist dag

Ännu en trist dag i en hunds liv.
Mamma började klä på sig för att åka iväg någonstans (Vi märker alltid om hon ska åka någonstans där hon träffar människor. Som till affärer eller så. För då tar hon på sig normala kläder istället för de trasor hon går klädd i när hon "bara går ut med hundarna" (only walk the dogs). BARA!!! *förnärmad*)
Sen sa hon att vi djur skulle stanna hemma. Och så började hon packa in JÄTTEMÅNGA grejer i bilen.
Jag blev orolig för att hon tänkte flytta. Vem ska betala hyran och elen i så fall? *nervös*
Men sen såg jag att det bara var skräp hon fyllde bilen med.
Hon skulle åka iväg och kasta bort det. Och sa att vi inte fick plats i bilen.
Jodå! Båda två skulle inte ha fått plats. Men jag hade fått plats!!! (There would not have been room for both Nanette and me. But for me!!)
Jag kan sitta i framsätet!
Men som vanligt är det ingen som lyssnar på vad jag har att säga.
Hon var borta flera timmar, och förklarade att hon hade varit och tvättat bilen också.
Men hallå!! Vi får plats i bilen när hon tvättar den!
Då sa mamma att Nanette tycker det är otäckt när de där borstarna kommer från alla håll.
Fint!
Nanette kunde ha stannat hemma i så fall!
Hon (Nanette) har ont i magen.
Först tyckte jag det verkade lovande (fast jag tycker synd om henne också), för då kan jag äta hennes mat också. Snäll som jag är!
Men som vanligt blev allt fel. Nu får hon kyckling och ris och omelett och såna goda saker.
Jag får torra tråkiga kulor som ska föreställa mat.
Allt är alltid så orättvist! Jag är ändå Världens Smartaste Schäfer och borde behandlas därefter!

Vyer

Idag fick vi åka bil igen. *glad*
Det är så bra med plusgrader, så att vi kan göra roliga saker.
Vi åkte inte långt, bara till en annan del av stan, men det är roligt ändå; det är kul att åka bil och det är trevligt att få gå någon annanstans än bara här hemma.
Men ibland är det jobbigt att gå promenader med mamma. Särskilt om man går precis vid havet.
Hon stannar hela tiden, och tittar. Jag har fortfarande inte förstått vad hon tittar på *suckar*
" Titta vad fint!", säger hon och pekar ut över vattnet.
Jag tittar och tittar men jag ser inget alls, och absolut inget som är fint.
Idag såg jag vatten, öar, några båtar, några änder, och några grejer långt bort som blinkade. Mamma sa att det är fyrar.
Jag såg frågande på mamma, för att se om hon kunde förklara vad det egentligen var jag skulle titta på.
"Alltihop", sa hon. "Det är så vackert" *himlar med ögonen*
Det enda vackra som fanns där var jag själv.
Och så ska hon alltid fotografera *suckar*
Det är okay när det är mig hon ska fota. (Och det förstår man ju också varför hon gör)
Men när hon tar massor av bilder på vatten eller himmel begriper jag INGENTING (mer än att hon är knäpp, men det visste jag redan)
Titta på de här två fotona och säg sen vilket som är vackrast!

Ja, ni märkte ju själva!!

Den ena föreställer inte ens något!!

Det är bättre när mamma glömmer kameran hemma faktiskt! Så att vi inte behöver stå stilla långa stunder hela tiden.

Fråga

Idag blir det bara en kort fråga som inlägg:
Om man ändå inte vill leka, varför köper man då nya leksaker till sin hund????
Av pur elakhet antar jag?
(Jag har försökt ALLT, men mamma vägrar att leka idag)

Födelsedag

Idag fyller jag 11 år!!! Var är alla gratulationer???
Hittills har jag bara fått några mail och sms och hälsningar på facebook *missnöjd*
Har ni skickat alla presenter till fel adress?
Mamma ansträngde sig faktiskt lite *förvånad*
Hon gjorde hund-tårta. Motvilligt måste jag erkänna att  hon är bra på det.
Och hon har gjort i ordning flera presenter. Men hon säger att hälften av paketen är till Nanette. SKANDAL!!!
På MIN födelsedag!! Det är BARA jag som ska ha presenter på min födelsedag! Så det så!
Det är bara Pippi Långstrump som tycker att andra ska få presenter på hennes egen födelsedag.
Men hon är ju inte riktigt klok (she´s crazy), så hon räknas inte!
Hon  har en kappsäck full med guldmynt, men ändå köper hon inte en schäfer men en liten apa. Hrmfp!
Det säger ju allt.
Så här såg tårtan ut

Det är djurplågeri att visa presenterna och ställa fram tårtan, och sen börja fotografera istället för att ge oss alltihop genast!!!

Kolla hur desperata vi var!!!

Nu ska vi snart åka någonstans :) Jag förutsätter att vi ska åka till någon av mina favoritplatser, men sånt kan man aldrig vara säker på.

PS. Om ni har glömt skicka presenter kan ni göra det i efterhand. Bollar och saker som piper, och kex och tuggben till exempel.

Byteshandel

Idag promenerade vi över ett stort fält. När vi hade kommit nästan hela vägen över fältet upptäckte mamma att hon hade tappat en vante *himlar med ögonen*. Hon har bara två vantar, det är en gåta att hon inte kan hålla reda på dem.
Gissa vem som var tvungen att springa tillbaka och leta efter den?
(trots att jag haltar och allt det)
Mamma är för lat.
Nanette skulle ändå inte hitta den.
Och katten är värdelös när det gäller sånt.
Jag hittade den ungefär halvvägs över fältet
Jag är världsbäst på att hitta saker  (vilket är tur eftersom mamma är så slarvig)
När jag kom tillbaka med vanten fick jag ( fick) beröm och godis (det enda skälet till att jag hjälper till faktiskt)
och sen fick jag en idé. Jag brukar ge vanten (eller nycklarna, mobiltelefonen, plånboken, eller alla andra grejer som mamma brukar tappa *suckar) till mamma, men nu behöll jag den. Och så sprang jag iväg tillräckligt långt bort så hon inte kunde nå den.
Hon försökte muta mig med att jag skulle få mer godis, men det var inte det jag hade tänkt mig, så jag höll mig på avstånd. Hehe.
Jag har en boll som är min favorit (den har ett namn, men det är mamma som har hittat på namnet, så det är så fånigt att jag inte vill berätta vad den heter), men jag har inte sett den på VÄLDIGT länge.
Nu tänkte jag se om det möjligen var så att hon hade den gömd i någon ficka.
Efter ett tag förstod hon att hennes enda chans att få tillbaka vanten var en byteshandel. (Hon frös om händerna, och började bli förhandlingsvillig)
Hon tog fram min röda boll ur fickan (så då fick jag veta var DEN var också!), men jag vägrade (tillsvidare - at least for a while) att byta vanten mot den röda bollen, och minsann !!!! Då tog hon fram min favoritboll !!
Den har alltså legat i hennes jackficka hela tiden medan jag har letat efter den. *irriterad*
Men nu fick jag ju tillbaka den *ler belåtet*
Jag ÄR världens smartaste schäfer!!!!

Utflykt

Hej!
Igår hann jag inte skriva något, för vi åkte på en liten utflykt. *glad*
Vi var så lyckliga, jag och Nanette, när vi förstod vart vi var på väg.
Till en gård med många hästar. Det bor en hund där också. En dalmatiner. Han och jag är lika gamla, så vi har känt varandra sen vi var små valpar.
Jag blir alltid jätteglad när mamma säger att vi ska åka till honom.
Ofta finns det fler hundar där. Och många människor.
Och man behöver inte ha koppel. Det är nästan det bästa av allt.
Vi kan också äta jättemycket hästbajs. (Fast det får vi av någon outgrundlig anledning inte göra säger mamma. (She says we are not allowed to) Varför??? Obegripligt!!!  Men hon ser oss ju inte hela tiden.....hehe)
Mycket riktigt hade vi roligt. Vi sprang på stallplanen och på en liten väg och på ett stort fält. Och lite sådär.
Och hälsade på alla hästar.

Vi hoppades på att få springa i skogen också.
Och mycket riktigt; det skulle bli skogspromenad med Dalmatinern och hans mamma. Jippi!!!!
Sen kom kallduschen:
Jag blev instängd i bilen!!! Det är så otroligt att jag inte finner ord.
Först förstod jag inte ens vad som hände faktiskt.
Inte förrän jag såg de andra försvinna iväg mot skogen. *UPPRÖRD*
Mamma lurade mig. IGEN!!!
Ska man bli arg eller förtvivlad? Jag blev både och!
Sen tänkte jag att nu ser i alla fall (They notice) andra människor hur elak min mamma är. Och hoppades att de skulle ingripa. Kanske till och med ringa polisen.
Men hon låtsades att det var "för din egen skull Clara. Eftersom du måste vara rädd om dina höfter och armbågar" *fnyser* . Jag är säker på att mina leder blev lika ledsna som jag blev.
Sen kom det som är ännu mer otroligt: De andra TRODDE på henne.. ???  (They believed her) Obegripligt!
Är verkligen alla människor så där stendumma? Tydligen.
Tänk att mamma alltid lyckas förstöra alla mina dagar!!!
Nanette var äckligt belåten när hon kom tillbaka.
Idag hämnas jag genom att tvinga mamma att leka med mig och min favoritboll. Hon (och Nanette) är jättetrött och säger att hon inte orkar. Då påminner jag henne om vem som satt fången i bilen medan de andra hade roligt tillsammans. Det fungerar!