Sparförslag

Hej!
Jodå jag finns fortfarande. Det är bara det att hon som tror att hon äger mig; hon tror att hon även äger datorn.
Jag har inte mått så bra. Jag haltar och nu har magen krånglat länge. Det är jobbigt. Det jobbigaste är att mamma tror att jag blir bättre om jag inte får mat!
Ja, ni hör ju hur galen hon är! Självklart blir jag SÄMRE om jag inte får mat. Det förstår ju alla! (Alla utom mamma alltså)
Idag köpte hon en ny sorts mat till mig. Så nu kanske jag slipper svälta. Fast man kan aldrig vara säker.
Oj vad det klagades om hur dyr den här nya maten är.
Det finns mycket vi kan spara in på för att få råd med min mat. Här kommer några förslag:
Sluta ge katten mat. Han kan väl äta råttor som alla andra jägare!?
Nanette kan börja banta och bara äta hälften av vad hon får nu.
Mamma kan börja banta, och hon behöver inte ens äta en fjärdedel av vad hon äter nu. ....orsaken kan ni lista ut själva!
Vi kan sälja många möbler. Man behöver inte ha stolar, bord och bokhyllor till exempel. Det räcker med att ha säng och soffa och mjuka dynor och filtar.
Vi kan sluta köpa tvättmedel. Grejer blir äckliga när man tvättar dem. De luktar otäckt när de är rena. Urk!
---det här var bara några saker vi kan spara in på. Så ni ser: vi har råd med min dyra mat!!
Jag menar: Vem är viktigast och bäst i det här hemmet!!??

Hej!
Det var lättare att skriva när jag fick skriva här varje dag. Det händer så mycket så att jag har svårt att veta vad jag ska välja att berätta om.
I Lördags visade mamma prov på sin dåliga smak: Hon tog med sig Nanette och gick ut på promenad och lämnade mig ensam hemma med fåglarna (Katten var ute) SKANDAL!!!
De var borta många timmar! Åtminstone kändes det så.
Fåglarna är inte mycket att ha till sällskap. Och de hjälper inte till att vakta huset. Som vanligt måste jag göra allting medan de andra roar sig eller vilar.
Men i tisdags var det ganska bra trots allt. Vi var på Smedstorp. Det är alltid roligt.
Vi sprang omkring på stallplanen och i skogen, men mamma tjatade hela tiden om att jag inte skulle springa så mycket, för att jag har ont i mitt högra framben.
Det har jag inte alls! Jo, lite kanske, men det vet väl inte HON!!!? Det är ju mitt framben. (its MY forleg)
Fast då sa hon att det på sätt och vis är hennes också. "Jag har köpt dig, och frambenet kom med på köpet", sa hon.
Där kom det igen: Hon försöker låtsas att hon har köpt mig, vilket naturligtvis är lögn, eftersom ingen skulle sälja en så fantastisk hund som jag!!!
Hon har stulit mig. Jag är kidnappad (det har jag berättat om här för länge sen)
Det är den enda förklaringen!!
Annars skulle ju inte Världens Bästa Schäfer bo i ett sådant här hem. Det förstår ju alla!
Nu ska jag testa er intelligens. Det här har jag fått från min egen människa Ulla:
Flockledaren bland djur kallas Alfahane eller Alfahona.
Djur som äter gräs kallas Betadjur (That one was impossible to translate I am sure)

Bollar och lite till

Idag hade vi roligt på promenaden (för omväxlings skull *tittar i taket*) Vi gick en stund tillsammans med kompis Akela.

Två Schäfrar och en Golden

Mamma sa att det skulle bli ett finare foto om jag släppte bollen. Så dum är jag inte!!!
Jag vet vad som skulle ha hänt; hon skulle ha stulit den och sen stoppat den i fickan.
Så jag höll fast den hela promenaden. Det är rätt jobbigt, men jag hade inget val.

Igår hittade jag en ny boll. En stor fin blå och gul. Den låg precis utanför vår port. Men när jag skulle ta den sa mamma att jag inte fick, och att den inte var min.
Men hallå!! Så klart den var min. Den låg ju utanför porten!!!!
Men mamma sa att det bor många i samma hus, och att det också kunde ha varit ett barn som bor någon annanstans som hade lekt här och sen glömt bollen.
Glömt!!!???
Ingen glömmer sina leksaker!! Jag vet precis var alla mina bollar är.

Jag sa att bollen säkert var en present till mig; att någon lagt den där för att överraska mig när jag kom ut.
"Present från vem då?", frågade hon.
"Från en beundrare", sa jag. "Från en hemlig beundrare troligtvis"
För jag har naturligtvis, som ni ju förstår, många hemliga beundrare.
Då sa hon att i så fall hade nog personen kommit och ringt på vår dörr, eller i alla fall lämnat bollen utanför vår dörr, istället för utomhus.
"En väldigt blyg hemlig beundrare", förklarade jag.
Så där höll vi på.
Mamma och Nanette ville att vi skulle gå på promenad, men jag vägrade gå om jag inte fick ta med mig min nya present-från-en-blyg-hemlig-beundrar-boll.
Till slut var jag emellertid tvungen att lämna den där *gråter*
De var två mot en och Nanette var kissnödig.

När vi kom hem låg den kvar, men jag fick inte ta den nu heller *Tjurig*
Jag tyckte att jag i alla fall kunde få leka lite med den.
Men mamma sa att hon vet hur det går; den går sönder på under 10 sekunder.
Precis *ler stolt* Jag är världsbäst på att punktera bollar. Jag har så vassa och fina hörntänder nämligen.

Idag var bollen borta. Någon hade stulit den från mig. Och allt är mammas fel.