Tips till andra hundar

Nummer 1. 
Går du tyst och snäll förbi andra hundar? Eller viftar lite på svansen?
Får du någon belöning för det?
Nej jag tänkte väl det. Vi var jätteduktig förut. Och det togs bara för givet från ett visst håll.
Sen började jag skälla och rycka i kopplet så fort jag fick syn på någon annan hund, och Nanette hängde på (hon härmar alltid mig), och matte tyckte det var väldigt jobbigt.
Vi ville ju bara få gå fram och hälsa och leka. Särskilt om det var pojkar. Jag är förtjust i pojkar (och de är ännu mer förtjusta i mig *ler belåtet*)
Så sen blev vi tränade till att uppföra oss, som hon kallar det. Och nu gör vi det, uppför oss alltså. Och varje gång får vi godis för att vi varit så tysta och snälla och väluppfostrade.
Sensmoral: Börja att skälla och trassla när du ser en annan hund. Ryck i kopplet och strunta i din ägare.
Om du sen slutar med det kan du få godis och beröm varje gång ni möter en hund.
Innan fick vi ingenting för att vi var snälla.

Nummer 2.
Här kommer ett nytt tips till andra hundar.
Så hundägare kan sluta läsa här, för det är inte så bra om ni får veta detta.
Egentligen bygger det på samma princip som det förra tipset jag postade här.
Det är faktiskt Nanettes förtjänst att jag kan berätta det här (det är väl typ den enda nytta jag har haft av henne under de här drygt 8 åren hon har bott här)
Vi är fostrade att vi inte får hoppa ur bilen, även om alla dörrar är öppna. Vi måste sitta kvar precis hur länge som helst, även om vi till och med blir övergivna där.
Och vi (åtminstone jag) är ju världens lydigaste, så vi har gjort som vi ska, under alla år.
Men sen förra veckan blev Nanette tokig ("blev" är förstås inte rätt ord. Hon är alltid rätt tokig om jag säger så...), och försökte hoppa ut ur bilen så fort mamma öppnade bakluckan. T o m innan den var helt öppen.
Mamma blev JÄTTEARG!!! Ojoj.
Så arg kan jag inte minnas att hon har blivit sen jag råkade bita Nanette (hon kom för nära precis när jag gäspade, och sen blev det som det blev. Alla andra versioner är lögn)

Nu fick vi veta att det kan betyda liv eller död, för om man hoppar ut ur bilen på fel ställe vid fel tidpunkt kan man bli överkörd eller allt möjligt.
Så sen skulle vi "träna". På något jag kunnat hela mitt liv. Först blev jag väldigt irriterad.
Men faktiskt: Det var jättebra! Vi fick sitta i bilen med alla dörrar öppna, och ordern "stanna kvar", och när vi satt kvar fick vi godis. :)  Fantastiskt.
Och nu öppnar mamma dörrarna men säger åt oss att sitta kvar en stund, bara för att öva. Och så får vi beröm och godis.

Slutsats: Så länge du gör som du ska är det ingen som tackar dig, tycker att du är duktig, eller ger dig beröm och godis. Men om du först är väldigt olydig, och SEN gör som du ska. DÅ tycker människorna att du är duktig. (Människor är inte kloka!)
Så se till att göra fel först, innan du börjar göra rätt (Det kan vara lite obehagligt, för man kan få skällning när man är olydig. Men det är ju bara en enda gång. Sen kan man njuta frukterna väldigt länge.)

Nummer 3:
Det är viktigt att kunna se ut som om man inte förstår vad människor säger. 

Man behöver lära sig ett visst ansiktsuttryck. Som tydligt visar att man inte förstod vad människan sa, och därför har man ju inte varit olydig, eftersom man inte visste att det var förbjudet att göra så.
Fast människor är inte alltid logiska (faktiskt så är de ofta VÄLDIGT ologiska!)
Det fungerar ibland faktiskt. 

Jag råder alla hundar att börja öva på det ansiktsuttrycket och den blicken. Helst framför en spegel. Men människor sätter ju speglarna så högt upp oftast, och om du är en liten hund kan det vara svårt ändå att nå upp. Ugnen kan fungera. Man kan spegla sig i ugnsluckan.
Om det är mörkt ute kan man använda fönstren som spegel. Hoppa upp på någon möbel, och sen kan du spegla dig i fönstret och öva på användbara ansiktsuttryck.
Ett annat nödvändigt är att se (look) otroligt ledsen, besviken och deprimerad ut.  Det är otroligt användbart!!
Jag är jättebra på att se (looking) bedrövad ut.
Människor är så lätta att lura! Särskilt om man ser jätteledsen ut, eller när man spelar överlycklig över att se dem. Det går de på varje gång! *belåten*

Mitt råd är dock att vänta med att hoppa upp på bord eller andra möbler tills människorna är utom synhåll. Många av dem brukar ha synpunkter på att hunden sitter på köksbordet eller bänken eller så. *suckar* Det är väl därför man har möbler? Eller? Varför är det okay att sitta på stolen men inte på bordet? Obegripligt!
Vem har bestämt: Den här sortens möbler är det okay att sitta på! Men inte den här! Den här sortens får man ligga i, men inte den här sorten! ??? Jättekonstigt! Och framförallt: Varför?

Nummer 4:
 Man måste öva på olika ansiktsuttryck. Och när man har lärt sig dem gäller det att använda dem vid rätt tillfällen.
Som när du förstår att de ska åka (leave) hemifrån och lämna dig ensam hemma. Börja inte bråka. Det fungerar inte. Fråga mig! Jag vet!
Hon som jag bor ihop med tycker bara att det blir lättare att lämna mig när jag är "jobbig" *fnyser* Jag är ALDRIG jobbig!!!!!

Istället ska du först låtsas att du tror att du ska få följa med, och bli totalt överlycklig och hoppa och skutta runt dem av glädje. Är du lika duktig som jag (inte så troligt, eftersom jag är världens duktigaste, men ändå) kan du hämta (fetch) kopplet också.
Sen när de talar om att du inte får följa med (fast det borde vara olagligt att lämna sina hundar hemma tycker jag), så gäller det att bli ENORMT (ENORMISLY) ledsen och deprimerad. Du ska inte se för (look too)  förebrående ut. Men förtvivlad.
Då får de dåligt samvete, och så tycker de synd om hunden. Och känner sig elaka och som en dålig hundägare.  Och det kan göra att du antingen får följa med, eller att de stannar hemma. Dessutom kan det medföra att de planerar annorlunda nästa gång och inte lämnar dig ensam.
Så du måste öva på att se förtvivlad och deprimerad ut. Det här kroppsspråket är ganska bra:

Fast jag borde ha hängt mer med huvudet. Och man kan inte sitta så här hela tiden. Det gäller att titta upp ibland så de ser hur olycklig man ser ut, och att man nästan börjar gråta. Titta på dem med förtvivlan i ansiktet, och vänd sedan bort huvudet!

Människor är sentimentala. Utnyttja det!!!

Om de trots allt går iväg utan dig (såna människor finns!! Hon som tror att hon äger mig är sån), så gäller det att fortsätta manipulera dem när de kommer hem.
Det vanligaste sättet är ju att låtsas att man blir precis överlycklig av att de kommer tillbaka.
Det fyller en viktig funktion i och med att de känner sig älskade och betydelsefulla och därför tycker ännu mer om sin hund (love their dog even more). (lättlurade liksom)
Men just i det här syftet fungerar det inte optimalt.
Det är bättre att vara lite nedslagen och fortfarande vara deprimerad över att ha varit ensam.
Då får de dåligt samvete. Hehehe.
Och det är NU man ska sätta in den förebrående blicken. Den fungerar klockrent!
Här övar Nanette på att se förebrående ut, men hon lyckas inte riktigt (jag är bättre än hon på allting)

Men man måste vara mycket tydligare!!! Det är därför man måste öva.
Efter ett tag ska man sen bli glad och uppspelt över att de är hemma och att allt är som vanligt. Så att de märker skillnaden mot hur man var när man varit ensam.
Så! Nu kan ni låta människorna komma tillbaka till datorn, för nu är det slut på lektionen för den här gången.


Nummer 5:
Tidigare har jag gett tips till andra hundar (som inte är lika smarta som jag. Vilket i och för sig är en omöjlighet, eftersom jag är Världens Smartaste)
Här kommer ett till. Jag kom på det i natt.
Klockan 3 i natt behövde jag gå ut så jag väckte mamma (woke her up)
Det är inte lätt för hon är väldigt slö.
Hon var så trött så hon förstod inte riktigt vad jag ville, men hon sa:
"Säg inte att du behöver gå ut!?", men ganska förtvivlad röst.
Varför hon lät förtvivlad vet jag inte, för det är ju alltid roligt att gå ut.
När vi passerade köket kom jag på min briljanta idé:
Jag sa att jag var hungrig.

Hon blev irriterad över att jag hade väckt henne för att få mat, men samtidigt var hon så lättad över att inte behöva klä på sig och gå ut den tiden på natten, så jag fick mat!!!
Det var det jag hade räknat ut
(Nanette fick också mat, vilket är obegripligt. Det var ju min idé)

När jag hade ätit upp all mat, sa jag att jag måste gå ut.

Hon blev ju inte direkt glad om jag säger så. *fnittrar*, men det spelar ju ingen roll.

För jag lyckades ju få mat en extra gång. 

Så mitt tips är: Väck dem mitt i natten! Det fungerar bäst om klockan är mellan 3 och 4 på morgonen. Då är de tröttast.

Och säg att du behöver gå ut, och när du väl har fått upp dem ur sängen, ändrar du dig och säger att du är hungrig. Det är stor chans att de ger dig mat bara för att du ska bli nöjd så att de får sova vidare.

Sen äter du upp maten, och därefter kan du säga att du vill gå ut om du är kissnödig.

Annars kan du hoppa över promenaden vissa nätter. Bara för att vara snäll.

Jag är smartast i världen!