För några dagar sen visade jag foton på min bror polishunden Calle.
Jag tycker om poliser. Några gånger har de stoppat oss när vi har varit ute och kört bil, och bett att få se mammas körkort. Jag vet inte om de tycker hon kör konstigt kanske? Eller om de stoppar oss bara för att de har fått syn på mig och vill hälsa på mig?
Jag försöker alltid krypa ut genom fönstret för att kunna slicka dem lite i ansiktet.
Men blir nästan alltid hindrad. *irriterad*
När jag var liten tappade mamma bort mig en gång. Alltså HUR kan man tappa bort det finaste man har?
Hennes version är att jag rymde. Som om jag skulle rymma!!!? Det är förstås inte sant. Allt var hennes fel.
Först var det jätteroligt. Men sen upptäckte jag att jag inte hittade tillbaka till mamma, Felice och bilen. Ojdå!
Det är nog enda gången i mitt liv som jag har varit lite rädd.
Då kom det en man och frågade vad jag gjorde där, och när jag inte svarade tog han med mig till polisen.
Där tog de hand om mig. Men efter ett tag blev jag orolig. Jag har hört att polisen sätter folk i fängelse. Tänk om de trodde att jag var kriminell och nu skulle de låsa in mig?
Så jag försökte komma ut därifrån, och när de hindrade mig blev jag ännu (even more) oroligare.
Då var det en av dem som kom att jag kanske skulle bli lugnare om jag fick smaka deras kakor som de hade i sitt personalrum.
Det fungerade! Jag blev jättelugn! Direkt! Och sen insåg de att enda sättet var att jag fick sitta i knät på den stiligaste polisen och äta kakor hela tiden.*belåten*
Pippi Långstrump sa: "Poliser är det bästa jag vet. Näst rabarberkräm förstås" (eller rabarberpaj? Minns inte)
Jag säger: Poliser är det bästa jag vet. Näst märgben förstås.
Sen kom i alla fall mamma och hämtade mig. Och jag kan väl erkänna att just den gången blev jag rätt glad att se henne!
Så jag har bara positiva saker att säga om poliser. För det är så mitt liv borde vara: Jag borde sitta i knät på någon snygg man och äta godis och kakor. Hela tiden!
Inte(Not to) ligga på golvet. Och inte (not to) äta torrfoder!
fredag 30 november 2012
torsdag 29 november 2012
Pedikyr
Idag fick jag manikyr och pedikyr. Det är inte så trevligt som ni kanske tycker att det låter.
Jag fick inga fina långa målade naglar inte!
I och för sig ville jag väl inte ha t ex rosa naglar, det kan jag medge. För jag är en tuff hund. (kanske världens tuffaste faktiskt)
Men jag behåller dem gärna långa. Det är snyggt.
Jag tycker inte om när hon klipper mina klor!
Föreställ dig att du ligger hjälplös på golvet medan någon närmar sig på ett lömskt sätt med en stor vass tång i handen!!! Det är så det är nämligen.
Man kan bli rädd för mindre.
"Larva dig inte Clara", säger mamma. "Det känns inte" (you cant even feel anything)
Hur kan HON veta det? Det kanske känns. Och en gång (it happened once that it) kändes det väldigt mycket ska jag säga. Det började till och med blöda. Jag kunde ha dött ju!
Sen filar hon dem. Det är inte bra! De blir mjuka och trubbiga. Hela vitsen med att ha klor är att de ska vara vassa! Så att man kan försvara sig om det behövs.
Tänk er ett lejon eller en varg med korta filade runda klor!!
nej ni ser! Det är inte bra.
Men jag har ingen talan. Som vanligt.
"De är egentligen fortfarande för långa, men jag slutar ändå eftersom du är så rädd", sa mamma.
Jag är INTE rädd! Jag är världens modigaste schäfer.
Men jag har ingen lust att vara helt utan klor (nails). Eller att förblöda
Jag fick inga fina långa målade naglar inte!
I och för sig ville jag väl inte ha t ex rosa naglar, det kan jag medge. För jag är en tuff hund. (kanske världens tuffaste faktiskt)
Men jag behåller dem gärna långa. Det är snyggt.
Jag tycker inte om när hon klipper mina klor!
Föreställ dig att du ligger hjälplös på golvet medan någon närmar sig på ett lömskt sätt med en stor vass tång i handen!!! Det är så det är nämligen.
Man kan bli rädd för mindre.
"Larva dig inte Clara", säger mamma. "Det känns inte" (you cant even feel anything)
Hur kan HON veta det? Det kanske känns. Och en gång (it happened once that it) kändes det väldigt mycket ska jag säga. Det började till och med blöda. Jag kunde ha dött ju!
Sen filar hon dem. Det är inte bra! De blir mjuka och trubbiga. Hela vitsen med att ha klor är att de ska vara vassa! Så att man kan försvara sig om det behövs.
Tänk er ett lejon eller en varg med korta filade runda klor!!
nej ni ser! Det är inte bra.
Men jag har ingen talan. Som vanligt.
"De är egentligen fortfarande för långa, men jag slutar ändå eftersom du är så rädd", sa mamma.
Jag är INTE rädd! Jag är världens modigaste schäfer.
Men jag har ingen lust att vara helt utan klor (nails). Eller att förblöda
onsdag 28 november 2012
Vinterhalvåret
Idag är det vad människor kallar ett riktigt hundväder (like raining cats and dogs)
Det är det INTE! Inte ens vi hundar gillar när det blåser och är snöblandat regn.
Fast det hindrar ju inte att vi ändå vill ha långa promenader förstås.
Varför uppkallar de ett otäckt väder efter de bästa djuren?
Jag har bestämt att dåligt väder heter människoväder. Så det så (och det blev lite bra att det innehåller "oväder" också) - det här inlägget blir troligen helt obegripligt på engelska :(
Jag har en fundering:
Var är alla de där människorna som hela tiden säger att de gillar hösten och vintern?
Vi är ute och flera gånger om dagen. Varje dag. På många olika platser.
På sommaren är det fullt med folk ute. Även på kvällarna. De går promenader, sitter på bänkar och pratar, eller läser eller lyssnar på musik, eller bara ser sig omkring. Människor spelar fotboll på skoj, barn leker, och alla har trevligt. Dag efter dag. Kväll efter kväll.
Så här års är det bara hundägare ute. Och folk som måste gå ut för att de är på väg någonstans. De går fort, och vill komma fram och in så fort som möjligt.
De ser oftast ut som om de är tjuvar på väg hem från ett inbrott. De har kapuschonger, eller stora mössor neddragna över ansiktet, och undviker ögonkontakt, går lite framåtböjda, och skyndar sig som om de hade polisen efter sig.
Ja...när jag tänker efter...jag vet ju inte säkert. Det kanske är precis så det är. Att det är därför de beter sig som de gör?
Så är det dag efter dag och vecka efter vecka. De där som säger att de tycker så mycket om hösten, och om vintern, de är rätt många, var ÄR de? Varför är de inte och njuter av den årstid de säger att de gillar så mycket?
Det är som det mesta när det handlar om människor: Man förstår ingenting!
Jag tycker hösten och vintern är tråkigare. För att det inte finns lika mycket att titta på, eftersom alla människor vill vara inne. Och för att man inte får bada. Och det finns inga fåglar, som man kan drömma om att man kunde fånga. Men fåglar är dumma: just när man ska börja leka med dem så flyger de upp i luften. Det är ju fusk!
Utom änder förstås. Men jag tycker inte om änder. De brukar jaga mig. Och de är många, så jag brukar vara tvungen att springa, och de kommer efter.
Det är SÅ FEL!! Hundar ska jaga fåglar, det är inte fåglar som ska jaga hundar!
Alltså, jag springer ju inte för att jag är rädd. För jag är världens modigaste hund! Ha!
Men jag vill inte att de kanske sätta sig på min rygg eller så. För de vet inte hur man uppför sig när man går på toaletten. Jag vet inte om de hoppar upp på en hund om de kommer ifatt den? Och jag har bestämt att jag inte vill ta reda på svaret.
Så här tycker jag om när det är på kvällarna: (This is how I want evenings to be)
Det är det INTE! Inte ens vi hundar gillar när det blåser och är snöblandat regn.
Fast det hindrar ju inte att vi ändå vill ha långa promenader förstås.
Varför uppkallar de ett otäckt väder efter de bästa djuren?
Jag har bestämt att dåligt väder heter människoväder. Så det så (och det blev lite bra att det innehåller "oväder" också) - det här inlägget blir troligen helt obegripligt på engelska :(
Jag har en fundering:
Var är alla de där människorna som hela tiden säger att de gillar hösten och vintern?
Vi är ute och flera gånger om dagen. Varje dag. På många olika platser.
På sommaren är det fullt med folk ute. Även på kvällarna. De går promenader, sitter på bänkar och pratar, eller läser eller lyssnar på musik, eller bara ser sig omkring. Människor spelar fotboll på skoj, barn leker, och alla har trevligt. Dag efter dag. Kväll efter kväll.
Så här års är det bara hundägare ute. Och folk som måste gå ut för att de är på väg någonstans. De går fort, och vill komma fram och in så fort som möjligt.
De ser oftast ut som om de är tjuvar på väg hem från ett inbrott. De har kapuschonger, eller stora mössor neddragna över ansiktet, och undviker ögonkontakt, går lite framåtböjda, och skyndar sig som om de hade polisen efter sig.
Ja...när jag tänker efter...jag vet ju inte säkert. Det kanske är precis så det är. Att det är därför de beter sig som de gör?
Så är det dag efter dag och vecka efter vecka. De där som säger att de tycker så mycket om hösten, och om vintern, de är rätt många, var ÄR de? Varför är de inte och njuter av den årstid de säger att de gillar så mycket?
Det är som det mesta när det handlar om människor: Man förstår ingenting!
Jag tycker hösten och vintern är tråkigare. För att det inte finns lika mycket att titta på, eftersom alla människor vill vara inne. Och för att man inte får bada. Och det finns inga fåglar, som man kan drömma om att man kunde fånga. Men fåglar är dumma: just när man ska börja leka med dem så flyger de upp i luften. Det är ju fusk!
Utom änder förstås. Men jag tycker inte om änder. De brukar jaga mig. Och de är många, så jag brukar vara tvungen att springa, och de kommer efter.
Det är SÅ FEL!! Hundar ska jaga fåglar, det är inte fåglar som ska jaga hundar!
Alltså, jag springer ju inte för att jag är rädd. För jag är världens modigaste hund! Ha!
Men jag vill inte att de kanske sätta sig på min rygg eller så. För de vet inte hur man uppför sig när man går på toaletten. Jag vet inte om de hoppar upp på en hund om de kommer ifatt den? Och jag har bestämt att jag inte vill ta reda på svaret.
Så här tycker jag om när det är på kvällarna: (This is how I want evenings to be)
Schäfer på simtur i sommarkvällen
Jag är väldigt irriterad på översättningsprogrammet. För när jag skriver en hel mening helt på engelska, så ändrar de på den OCKSÅ. inte bara på det som står på svenska. *suckar*
tisdag 27 november 2012
Det näst bästa som finns
Nu ska skriva om det näst bästa som finns nämligen bollar. (Det allra bästa som finns är mat. Och att jag tycker det beror på att jag hela tiden får alldeles för lite mat.)
Vi har alldeles för lite (way to few) bollar i det här huset och för mycket möbler t ex.
Jag har kanske bara 12-13 stycken (balls). Det räcker inte!!! Varje gång mamma har handlat (been shopping) söker jag igenom kassar, påsar och fickor, men hon köper nästan aldrig nya bollar till mig. *bedrövad*
Hon säger att om jag inte (not) tuggade sönder dem skulle jag ha sådär 200 stycken (balls) vid det här laget.
Det är inte JAG som tuggar sönder dem!! Varför skulle jag ha sönder de grejer jag gillar bäst? *förnärmad* Det måste vara någon annan. Men vem? Nanette vågar inte röra dem. Katten är inte intresserad. Kan det vara mamma själv? :O Som gör det när vi sover? :O
Och bollar är billiga, så varför kan hon köpa tre nya för varje som jag ....äuhmmm...någon annan... tuggar sönder?
Och köpa några av bättre kvalitet liksom?
Det här är min favorit just nu:
Det där snöret är så bra! Särskilt om någon försöker stjäla den för mig. Och så kan jag rulla in den under soffan, men ändå nå den med hjälp av snöret.
Den har hållit (lasted) i flera månader faktiskt.
Men det är för att jag vaktar den noga. Jag vågar inte släppa den ens när jag sover framför TV:n
Den allra allra bästa får jag nästan aldrig ha *IRRITERAD*
Den har mamma i jackfickan. Och någon enstaka gång får jag bära (carry) den. Hon har den för att kunna kontrollera mig säger hon. Det kan INTE vara tillåtet!!!!(legal) Psykisk misshandel!!!
Om jag får syn på något som är så roligt att jag planerar att vara olydig och bara sticka iväg, så stoppar hon handen i fickan och säger namnet på den bollen. Bara SÅ elakt!!!
För då måste jag ju stanna, så att inte någon annan får min boll.
Jag förstår varför hon gillar att ha den i fickan. Den är av gummi, men liksom av ett mjukt sorts gummi. Så den blir så härlig när den är helt indränkt i min saliv. *ler belåtet*
Slurp! säger det när man trycker på den.
Jag kan inte visa (show) foto på den, för som sagt: Hon gömmer den hela tiden.
Vad heter det på juristspråk? Egenmäktigt förfarande? Det är väl straffbart? Är det någon som har en lagbok?
Vi har alldeles för lite (way to few) bollar i det här huset och för mycket möbler t ex.
Jag har kanske bara 12-13 stycken (balls). Det räcker inte!!! Varje gång mamma har handlat (been shopping) söker jag igenom kassar, påsar och fickor, men hon köper nästan aldrig nya bollar till mig. *bedrövad*
Hon säger att om jag inte (not) tuggade sönder dem skulle jag ha sådär 200 stycken (balls) vid det här laget.
Det är inte JAG som tuggar sönder dem!! Varför skulle jag ha sönder de grejer jag gillar bäst? *förnärmad* Det måste vara någon annan. Men vem? Nanette vågar inte röra dem. Katten är inte intresserad. Kan det vara mamma själv? :O Som gör det när vi sover? :O
Och bollar är billiga, så varför kan hon köpa tre nya för varje som jag ....äuhmmm...någon annan... tuggar sönder?
Och köpa några av bättre kvalitet liksom?
Det här är min favorit just nu:
Den har hållit (lasted) i flera månader faktiskt.
Men det är för att jag vaktar den noga. Jag vågar inte släppa den ens när jag sover framför TV:n
Den har mamma i jackfickan. Och någon enstaka gång får jag bära (carry) den. Hon har den för att kunna kontrollera mig säger hon. Det kan INTE vara tillåtet!!!!(legal) Psykisk misshandel!!!
Om jag får syn på något som är så roligt att jag planerar att vara olydig och bara sticka iväg, så stoppar hon handen i fickan och säger namnet på den bollen. Bara SÅ elakt!!!
För då måste jag ju stanna, så att inte någon annan får min boll.
Jag förstår varför hon gillar att ha den i fickan. Den är av gummi, men liksom av ett mjukt sorts gummi. Så den blir så härlig när den är helt indränkt i min saliv. *ler belåtet*
Slurp! säger det när man trycker på den.
Jag kan inte visa (show) foto på den, för som sagt: Hon gömmer den hela tiden.
Vad heter det på juristspråk? Egenmäktigt förfarande? Det är väl straffbart? Är det någon som har en lagbok?
måndag 26 november 2012
Regn
Hej!
Jag är inte glad idag heller! Vi fick gå en så kort promenad (such a short walk) så att jag inte ens är säker på att vi verkligen VAR ute.
"Det regnar så mycket", var den dumma ursäkten.
Och? Det gör inget! Nanette och jag tycker att det är skönt med regn i pälsen. Och så luktar man så gott när man är våt. Och om mamma inte vill att vi ska bli våta (männsikor är ju så jättekonstiga så man kan aldrig gissa vad de vill och inte vill. Och de kan inte kommunicera liksom. Bara med en massa konstiga ljud då) så kan hon sätta på oss våra regnkläder.
Och själv står hon i evigheter inne i duschen. Var och varannan dag. Helt frivilligt liksom.
Så hon kan ju inte precis ha vattenskräck? (be afriad of water) Eller?
Dessutom finns det regnkläder även för människor..har jag hört...som hon kan ta på sig om hon plötsligt är rädd för att bli blöt.
Allt är väl (all of it is probably) som vanligt bara ursäkter och bortförklaringar för att kunna göra mitt liv tråkigare? Och för att hon ska kunna lata sig och titta på TV och sånt onödigt.
Och så klagas det när vi kommer in: "Ni är så smutsiga! Titta så golven ser ut nu!"
Vi blir ju lika smutsiga oavsett om vi får gå promenad i två timmar eller bara får gå två kvarter i stan! *tittar i taket*
Och golven såg smutsiga ut redan innan, eftersom hon tröttnade på att städa igår. Så enligt henne måste de ÄNDÅ (needs to be cleaned) städas. Så vad är problemet?
Jag ska försöka få katten eller Nanette att börja klaga igen, så att vi får gå ut en extra gång. Det är ingen idé att jag klagar.
Ingen borde ju kunna motstå mina vackra bedjande ögon
Men mamma säger bara: "Spela inte teater Clara! Jag vet att du inte behöver gå ut, utan bara har tråkigt"
Ja! *i kränkt tonfall*, jag har tråkigt, och det är därför jag behöver gå ut. Så det så!
Men som jag sa: Människor förstår inte vanlig enkel kommunikation så det är egentligen ingen idé att ens försöka.
De andra två tror hon ofta på (belive the other two). Väldigt irriterande! Fast det är bra också, eftersom även jag får nytta av det.
Jag är inte glad idag heller! Vi fick gå en så kort promenad (such a short walk) så att jag inte ens är säker på att vi verkligen VAR ute.
"Det regnar så mycket", var den dumma ursäkten.
Och? Det gör inget! Nanette och jag tycker att det är skönt med regn i pälsen. Och så luktar man så gott när man är våt. Och om mamma inte vill att vi ska bli våta (männsikor är ju så jättekonstiga så man kan aldrig gissa vad de vill och inte vill. Och de kan inte kommunicera liksom. Bara med en massa konstiga ljud då) så kan hon sätta på oss våra regnkläder.
Och själv står hon i evigheter inne i duschen. Var och varannan dag. Helt frivilligt liksom.
Så hon kan ju inte precis ha vattenskräck? (be afriad of water) Eller?
Dessutom finns det regnkläder även för människor..har jag hört...som hon kan ta på sig om hon plötsligt är rädd för att bli blöt.
Allt är väl (all of it is probably) som vanligt bara ursäkter och bortförklaringar för att kunna göra mitt liv tråkigare? Och för att hon ska kunna lata sig och titta på TV och sånt onödigt.
Och så klagas det när vi kommer in: "Ni är så smutsiga! Titta så golven ser ut nu!"
Vi blir ju lika smutsiga oavsett om vi får gå promenad i två timmar eller bara får gå två kvarter i stan! *tittar i taket*
Och golven såg smutsiga ut redan innan, eftersom hon tröttnade på att städa igår. Så enligt henne måste de ÄNDÅ (needs to be cleaned) städas. Så vad är problemet?
Jag ska försöka få katten eller Nanette att börja klaga igen, så att vi får gå ut en extra gång. Det är ingen idé att jag klagar.
Ingen borde ju kunna motstå mina vackra bedjande ögon
Men mamma säger bara: "Spela inte teater Clara! Jag vet att du inte behöver gå ut, utan bara har tråkigt"
Ja! *i kränkt tonfall*, jag har tråkigt, och det är därför jag behöver gå ut. Så det så!
Men som jag sa: Människor förstår inte vanlig enkel kommunikation så det är egentligen ingen idé att ens försöka.
De andra två tror hon ofta på (belive the other two). Väldigt irriterande! Fast det är bra också, eftersom även jag får nytta av det.
söndag 25 november 2012
Igår fick jag inte skriva här *förgrymmad*
Först städade mamma och hade inte tid. Alltså: Till de viktigaste sakerna måste man ha tid. Och jag är viktigast. Varför är det bara jag som förstår det?
Städa betyder att hon flyttar alla saker till andra platser, och sen säger: "Titta vad fint det blev nu!" Jag tittar och tittar, men förstår inte varför det är finare?
Det blir så besvärligt, för hon flyttar inte bara sina egna saker, utan även mina. Min röda boll gömmer jag oftast under byrån (drawer) i hallen. Nu låg den plötsligt i en korg, med alla mina andra leksaker som hon också samlat ihop. Jag får aldrig ha något ifred. *missnöjd*
Så jag var tvungen att bära ut bollen i hallen igen och putta in den under byrån (drawer). Så att ingen kan ta den. (Inte jag själv heller, men det spelar ingen roll så länge ingen kan stjäla den) Och sen måste jag sprida ut alla mina grejer igen.
Så vad är vitsen? Och varför ska hon sopa och dammsuga? Om två dagar ser det likadant ut igen. Det är bättre att låta det vara och leka med oss istället.
Hundhår är jättebra som isoleringsmaterial. Förhindrar golvdrag t ex. Och ser hemtrevligt ut. Vilket vissa somliga inte förstår alls.
Hon tröttnade på att städa (det gör hon alltid, så det blir ändå inte "fint" i hela lägenheten så det är verkligen bortkastad tid), och satte sig vid datorn och jag tänkte att NU får jag blogga. Trodde jag ja! Hon sa att hon hade viktiga saker att göra på internet. Ha! Hon tror tydligen att jag inte har ögon att se med.
Det är den där grejen som heter facebook som förstör mitt liv. Och städning också.
Oj vad trist det här blev. Jag ber om ursäkt!
En ljusning är att om en månad vänder det och blir ljusare igen. (Det var väl fyndigt sagt! Jag är så bra på att vara rolig) Och att det snart är jul.
Om ni har min adress kan jag berätta att jag önskar mig många bollar, grisöron, hundkex, grisknorrar och en egen dator avsedd för hundar
Först städade mamma och hade inte tid. Alltså: Till de viktigaste sakerna måste man ha tid. Och jag är viktigast. Varför är det bara jag som förstår det?
Städa betyder att hon flyttar alla saker till andra platser, och sen säger: "Titta vad fint det blev nu!" Jag tittar och tittar, men förstår inte varför det är finare?
Det blir så besvärligt, för hon flyttar inte bara sina egna saker, utan även mina. Min röda boll gömmer jag oftast under byrån (drawer) i hallen. Nu låg den plötsligt i en korg, med alla mina andra leksaker som hon också samlat ihop. Jag får aldrig ha något ifred. *missnöjd*
Så jag var tvungen att bära ut bollen i hallen igen och putta in den under byrån (drawer). Så att ingen kan ta den. (Inte jag själv heller, men det spelar ingen roll så länge ingen kan stjäla den) Och sen måste jag sprida ut alla mina grejer igen.
Så vad är vitsen? Och varför ska hon sopa och dammsuga? Om två dagar ser det likadant ut igen. Det är bättre att låta det vara och leka med oss istället.
Hundhår är jättebra som isoleringsmaterial. Förhindrar golvdrag t ex. Och ser hemtrevligt ut. Vilket vissa somliga inte förstår alls.
Hon tröttnade på att städa (det gör hon alltid, så det blir ändå inte "fint" i hela lägenheten så det är verkligen bortkastad tid), och satte sig vid datorn och jag tänkte att NU får jag blogga. Trodde jag ja! Hon sa att hon hade viktiga saker att göra på internet. Ha! Hon tror tydligen att jag inte har ögon att se med.
Det är den där grejen som heter facebook som förstör mitt liv. Och städning också.
Oj vad trist det här blev. Jag ber om ursäkt!
En ljusning är att om en månad vänder det och blir ljusare igen. (Det var väl fyndigt sagt! Jag är så bra på att vara rolig) Och att det snart är jul.
Om ni har min adress kan jag berätta att jag önskar mig många bollar, grisöron, hundkex, grisknorrar och en egen dator avsedd för hundar
fredag 23 november 2012
Människor gör onödiga saker
Idag har jag knappt något att skriva om. Här har bara skett helt ointressanta saker.
Mamma packade ihop saker på ett sånt sätt att vi förstod att vi skulle åka bil. Vad bra!
Vart skulle vi? Femöre? Stallet? Skogen?
Nejdå. Bilen skulle tvättas. Det är helt onödigt om ni frågar mig. Visst den blir ren, men när vi har kört hem den från macken är den ju lika smutsig igen. Så vad är vitsen?
Och det där med att man ska tvätta den så den inte rostar eller vad det är *himlar med ögonen* Jag är visserligen hund, men ändå vet jag att plåt rostar av VATTEN. Hur smart är det då att spola den med jättemycket vatten för att den inte ska rosta *himlar med ögonen igen*
Sen börjde mamma hänga upp lampor och ljusslingor i fönstren. Det behövs inte. Vi har redan lampor i alla rum. (Det är också onödigt i och för sig, eftersom jag ser lika bra i mörker. Jag hittar till min matskål och till min säng utan lampor)
Människor håller på med så många onödiga saker. Det är bortkastad tid. Men jag har som vanligt ingen talan. "Du förstår inte det här Clara"
Nej det är sant. Jag är smartast i världen, men jag förstår faktiskt inte. Vi hade kunnat åka ut på Femöre, och gå i skogen och på klipporna, och simmat.
Och hemma kunde vi ha lekt roliga lekar och övat konster.
Istället har vi en bil som var ren innan vi körde hem igen, och så har vi lampor i fönstren.
Jättekul *i ironisk ton*
Nu ska vi försöka få henne att resa på sig och ta ut oss på promenad
Mamma packade ihop saker på ett sånt sätt att vi förstod att vi skulle åka bil. Vad bra!
Vart skulle vi? Femöre? Stallet? Skogen?
Nejdå. Bilen skulle tvättas. Det är helt onödigt om ni frågar mig. Visst den blir ren, men när vi har kört hem den från macken är den ju lika smutsig igen. Så vad är vitsen?
Och det där med att man ska tvätta den så den inte rostar eller vad det är *himlar med ögonen* Jag är visserligen hund, men ändå vet jag att plåt rostar av VATTEN. Hur smart är det då att spola den med jättemycket vatten för att den inte ska rosta *himlar med ögonen igen*
Sen börjde mamma hänga upp lampor och ljusslingor i fönstren. Det behövs inte. Vi har redan lampor i alla rum. (Det är också onödigt i och för sig, eftersom jag ser lika bra i mörker. Jag hittar till min matskål och till min säng utan lampor)
Människor håller på med så många onödiga saker. Det är bortkastad tid. Men jag har som vanligt ingen talan. "Du förstår inte det här Clara"
Nej det är sant. Jag är smartast i världen, men jag förstår faktiskt inte. Vi hade kunnat åka ut på Femöre, och gå i skogen och på klipporna, och simmat.
Och hemma kunde vi ha lekt roliga lekar och övat konster.
Istället har vi en bil som var ren innan vi körde hem igen, och så har vi lampor i fönstren.
Jättekul *i ironisk ton*
Nu ska vi försöka få henne att resa på sig och ta ut oss på promenad
torsdag 22 november 2012
Dusch
Hej alla hundar, katter och människor!
(jag HAR hundar och katter som läsare! De´Ni! Bl a två katter i Norge)
Idag var det oroligt. Mamma bar (carried) ut nästan alla grejer ur badrummet (tydligen finns det lösa delar liksom?) och bredde ut handdukar på golven,
Då ska man se upp!!! D betyder att hon tänker duscha en hund. Eller oss båda. Duscha är otäckt! Jag älskar att bada i havet. Och att hoppa i vattenpölar så det stänker (det får (Its good if it) gärna stänka på mamma och Nanette också Hehe!), och det absolut bästa man kan göra med vatten är att fånga vattenstrålen från vattenslangen, och att jaga den. Men vi har ingen vattenslang längre :( Mamma säger att det beror på att vi bor i lägenhet nu och inte har någon trädgård.
Men den gick jag inte på!(She could not fool me with that) Vi har ju vattenkranar inne (Hur tror ni annars vi får vatten? va?), så det är ju bara att koppla vattenslangen till någon av dem. Hon vill bara slippa besväret. Det är jag säker på.
Alltså: Jag älskar vatten! Men inte när det kommer ur en dusch. Blä! Väldigt obehagligt.
Och alldeles rent är det(And its too clean). Jag föredrar lerpölar.
Och i allra värsta fall använder hon något som kallas schampo. Det är det värsta. Efteråt luktar man som om man vore människa(After it I smell as if I were a human), och det vill man ju inte vara!!!!! Hu!
Och andra hundar vädrar misstänksamt när man närmar sig.
Det bästa är att vara våt, av t ex regn. DÅ luktar man gott, för då luktar man verkligen hund.
Idag hade jag tur. Det var Nanette som skulle bada(be given a bath). Hehehe! Det är det oftast, som tur är.
Hon tycker precis som jag när det gäller vatten, och gick långsamt, långsamt på väg in i badrummet.
Fast lite dumt (bad) är det när hon blir badad. Mest är jag skadeglad förstås. Men sen hör man genom dörren (through the door) att de pussas(that they kiss), och Nanette får en massa beröm. Det är väldigt onödigt tycker jag nog.
Hon får beröm för att hon är duktig och står still. Jag ligger också alldeles still (I am also laying still). Och väntar på att de ska bli färdiga. Men inte får jag något beröm inte!
Nu ska vi gå ut. Och då får Nanette använda MITT vintertäcke *missnöjd*. Det är väldigt snyggt. Ser ut som hästarnas vintertäcken. Jag vill inte ha svarta hundhår i mitt täcke!! Det är för att hon inte har torkat som hon får stjäla mina kläder. Det är återigen en bortförklaring. Om det regnar ute blir hon våt, men hon behöver inte ha täcke för det.
Uppenbarligen tror mamma att jag är ganska korkad. Eftersom hon försöker lura i mig en massa bortförklaringar och svepskäl och sånt?
Men jag försöker uthärda.
PS. Den engelska översättningen är VÄLDIGT dålig ibland. Det är därför jag stoppar in lite engelska själv, så att det blir begripligt för dem som använder översättningsfunktionen
(jag HAR hundar och katter som läsare! De´Ni! Bl a två katter i Norge)
Idag var det oroligt. Mamma bar (carried) ut nästan alla grejer ur badrummet (tydligen finns det lösa delar liksom?) och bredde ut handdukar på golven,
Då ska man se upp!!! D betyder att hon tänker duscha en hund. Eller oss båda. Duscha är otäckt! Jag älskar att bada i havet. Och att hoppa i vattenpölar så det stänker (det får (Its good if it) gärna stänka på mamma och Nanette också Hehe!), och det absolut bästa man kan göra med vatten är att fånga vattenstrålen från vattenslangen, och att jaga den. Men vi har ingen vattenslang längre :( Mamma säger att det beror på att vi bor i lägenhet nu och inte har någon trädgård.
Men den gick jag inte på!(She could not fool me with that) Vi har ju vattenkranar inne (Hur tror ni annars vi får vatten? va?), så det är ju bara att koppla vattenslangen till någon av dem. Hon vill bara slippa besväret. Det är jag säker på.
Alltså: Jag älskar vatten! Men inte när det kommer ur en dusch. Blä! Väldigt obehagligt.
Och alldeles rent är det(And its too clean). Jag föredrar lerpölar.
Och i allra värsta fall använder hon något som kallas schampo. Det är det värsta. Efteråt luktar man som om man vore människa(After it I smell as if I were a human), och det vill man ju inte vara!!!!! Hu!
Och andra hundar vädrar misstänksamt när man närmar sig.
Det bästa är att vara våt, av t ex regn. DÅ luktar man gott, för då luktar man verkligen hund.
Idag hade jag tur. Det var Nanette som skulle bada(be given a bath). Hehehe! Det är det oftast, som tur är.
Hon tycker precis som jag när det gäller vatten, och gick långsamt, långsamt på väg in i badrummet.
Fast lite dumt (bad) är det när hon blir badad. Mest är jag skadeglad förstås. Men sen hör man genom dörren (through the door) att de pussas(that they kiss), och Nanette får en massa beröm. Det är väldigt onödigt tycker jag nog.
Hon får beröm för att hon är duktig och står still. Jag ligger också alldeles still (I am also laying still). Och väntar på att de ska bli färdiga. Men inte får jag något beröm inte!
Nu ska vi gå ut. Och då får Nanette använda MITT vintertäcke *missnöjd*. Det är väldigt snyggt. Ser ut som hästarnas vintertäcken. Jag vill inte ha svarta hundhår i mitt täcke!! Det är för att hon inte har torkat som hon får stjäla mina kläder. Det är återigen en bortförklaring. Om det regnar ute blir hon våt, men hon behöver inte ha täcke för det.
Uppenbarligen tror mamma att jag är ganska korkad. Eftersom hon försöker lura i mig en massa bortförklaringar och svepskäl och sånt?
Men jag försöker uthärda.
PS. Den engelska översättningen är VÄLDIGT dålig ibland. Det är därför jag stoppar in lite engelska själv, så att det blir begripligt för dem som använder översättningsfunktionen
onsdag 21 november 2012
Min bror och jag
Återigen har jag fått påpekanden om att jag kunde vara lite mer positiv. Och berätta om roliga saker. Och vara lite tacksam över allt som är bra.
Det är inte så lätt kan jag säga. Vad ska jag vara tacksam för?
Att Nanette får mer mat än jag? Att katten får godare mat än jag? Att jag måste ha koppel? Att det är meningen att jag ska dela med mig av mina leksaker och ben och säng? Att jag förväntas göra som jag blir tillsagd även när jag inte vill?
Ja ni ser! Lite svårt att vara positiv när man lever i den här familjen.
Men jag kan skriva om min RIKTIGA familj. Jag har 11 syskon. Två är polishundar och en är militärhund. Och en är en berömd avelstik. Så ni förstår ju hur fina och duktiga vi är allihop. Även om jag är finast förstås.
Min bror Calle kom och hälsade på oss. Han är polishund. Och jag tyckte mycket om honom. Vi lekte och hade roligt. Och han tyckte mest om mig(liked me the more than the others), vilket bevisar hur klok han är.
Fast sen tog han min favoritboll *muttrar*, och han är den enda hund som jag inte kunnat skrämma tillräckligt mycket för att de ska släppa mina saker. *tjurig*
Istället sa HAN till MIG att sluta bråka. Inte klokt!(Crazy!)
Det är flickor som ska säga till(deside over) pojkar, inte tvärtom (Dessutom är det ingen som ska säga till mig(tell me what to do and not). Jag borde få bestämma allt, men det får man jobba hårt för eftersom ingen begriper det)
Det är inte så lätt kan jag säga. Vad ska jag vara tacksam för?
Att Nanette får mer mat än jag? Att katten får godare mat än jag? Att jag måste ha koppel? Att det är meningen att jag ska dela med mig av mina leksaker och ben och säng? Att jag förväntas göra som jag blir tillsagd även när jag inte vill?
Ja ni ser! Lite svårt att vara positiv när man lever i den här familjen.
Men jag kan skriva om min RIKTIGA familj. Jag har 11 syskon. Två är polishundar och en är militärhund. Och en är en berömd avelstik. Så ni förstår ju hur fina och duktiga vi är allihop. Även om jag är finast förstås.
Min bror Calle kom och hälsade på oss. Han är polishund. Och jag tyckte mycket om honom. Vi lekte och hade roligt. Och han tyckte mest om mig(liked me the more than the others), vilket bevisar hur klok han är.
Fast sen tog han min favoritboll *muttrar*, och han är den enda hund som jag inte kunnat skrämma tillräckligt mycket för att de ska släppa mina saker. *tjurig*
Istället sa HAN till MIG att sluta bråka. Inte klokt!(Crazy!)
Det är flickor som ska säga till(deside over) pojkar, inte tvärtom (Dessutom är det ingen som ska säga till mig(tell me what to do and not). Jag borde få bestämma allt, men det får man jobba hårt för eftersom ingen begriper det)
Min bror polishunden och jag
Visst är vi lika (alike)? Det är jag som är den sötaste. Till höger på fotot. Vi var jättetrötta för vi hade lekt och länge.
Min bror polishunden, hans husse, och jag
Undrar vad grannarna trodde när det stod en polisbil hemma hos oss i flera timmar?
Jag skulle ha blivit världens bästa polishund om jag hade fått försöka. Jag är jättebra på att hitta saker, och att spåra upp människor. Och jag är väldigt modig (för det gör väl inget(does not matter) om polishundar är rädda för myror, flugor och grodor?)
Nu ska hon som tror att hon bestämmer över mig städa. Så nu får jag inte skriva mer
måndag 19 november 2012
Nya kläder
Hej!
Idag har jag provat koftan som mamma stickar till mig. Den är inte färdig.
Jag är tveksam, och vet inte riktigt vad jag tycker. Den är liksom inte modern och cool precis.
Det är väl som vanligt; hon gör så att jag verkar sämre och mindre vacker än jag är, bara för att det inte ska märkas hur mycket bättre jag är än de andra hundarna.
Och jag hade föredragit lite mer diskreta färger, men jag får ju aldrig bestämma någonting.
Fram (In the front) är den färdig, men inte bak. Jag tycker inte det är färdig fram heller. Jag skulle vilja ha som en häftig polokrage, men mamma är ju så förtvivlat lat så det blir säkert ingen krage.
Idag har jag provat koftan som mamma stickar till mig. Den är inte färdig.
Jag är tveksam, och vet inte riktigt vad jag tycker. Den är liksom inte modern och cool precis.
Det är väl som vanligt; hon gör så att jag verkar sämre och mindre vacker än jag är, bara för att det inte ska märkas hur mycket bättre jag är än de andra hundarna.
Och jag hade föredragit lite mer diskreta färger, men jag får ju aldrig bestämma någonting.
Fram (In the front) är den färdig, men inte bak. Jag tycker inte det är färdig fram heller. Jag skulle vilja ha som en häftig polokrage, men mamma är ju så förtvivlat lat så det blir säkert ingen krage.
Hundkläder
Den värmer i alla fall precis där jag inte vill bli kall. Och det är ju hela poängen. Men medge att det var snyggare med t ex svart!? Men allt klär en skönhet! *sträcker belåtet på mig*
Det blir nervöst i början. På kvällarna gör det inget, för då är det mörkt, men på dagarna *orolig* VARFÖR gjorde hon den röd och blå. Det passar på barn, men inte på en hund. Särskilt inte på världens stiligaste Schäfer. Det här kan bli lika pinsamt som jag befarade. Nu ska vi gå ut (utan kläder tack och lov), så jag hinner inte skriva mer idag. Men medge att jag är modig och generös som visar er fotot!!!
söndag 18 november 2012
Jobbig natt
Hej!
Idag är jag trött. Jag har sovit dåligt i natt. Eller rättare sagt: jag har knappt sovit alls.
I går kväll la sig Nanette på min huvudkudde. Inte nog med att hon ska sova i min säng, utan nu skulle jag ligga i fotänden typ. Så kan vi ju inte ha det, så jag sa till henne att flytta på sig.
Jag kanske tog i lite extra för att få henne att förstå. Och sen blev det ett himla liv här.
Nanette skrek och katten sprang och gömde sig under soffan, och jag fick skällning.
Det var ju inte mitt fel, utan det var Nanettes fel, eftersom hon la sig på min plats. Men som vanligt fick jag skulden *putar med underläppen*
Nanette blev i alla fall rädd och kröp in i ett hörn.*belåten*
Men sen hände något förskräckligt: Jag blev utkörd ur sovrummet *UPPRÖRD*
Mamma satte upp ett galler i sovrumsdören och jag fick sitta utanför. Medan de andra tre la sig i MIN säng. Jag finner inte ord!!!!
En sak är väl att jag låter de andra sova där, eftersom jag är så snäll. Men jag ska ju naturligtvis ha den bästa platsen = MIN plats.
Där låg de och pussades och pratade, medan jag fick vara ensam och olycklig. Ingen bryr sig om mig, och ändå är jag så snäll och söt och bedårande. Det är obegripligt.
Nu tittar Nanette och katten på TV, och mamma städar några skåp tror jag. Så nu får jag lov att ligga i min egen säng. Jag behöver ju vila mycket idag efter den hemska natten
Idag är jag trött. Jag har sovit dåligt i natt. Eller rättare sagt: jag har knappt sovit alls.
I går kväll la sig Nanette på min huvudkudde. Inte nog med att hon ska sova i min säng, utan nu skulle jag ligga i fotänden typ. Så kan vi ju inte ha det, så jag sa till henne att flytta på sig.
Jag kanske tog i lite extra för att få henne att förstå. Och sen blev det ett himla liv här.
Nanette skrek och katten sprang och gömde sig under soffan, och jag fick skällning.
Det var ju inte mitt fel, utan det var Nanettes fel, eftersom hon la sig på min plats. Men som vanligt fick jag skulden *putar med underläppen*
Nanette blev i alla fall rädd och kröp in i ett hörn.*belåten*
Men sen hände något förskräckligt: Jag blev utkörd ur sovrummet *UPPRÖRD*
Mamma satte upp ett galler i sovrumsdören och jag fick sitta utanför. Medan de andra tre la sig i MIN säng. Jag finner inte ord!!!!
En sak är väl att jag låter de andra sova där, eftersom jag är så snäll. Men jag ska ju naturligtvis ha den bästa platsen = MIN plats.
Där låg de och pussades och pratade, medan jag fick vara ensam och olycklig. Ingen bryr sig om mig, och ändå är jag så snäll och söt och bedårande. Det är obegripligt.
Nu tittar Nanette och katten på TV, och mamma städar några skåp tror jag. Så nu får jag lov att ligga i min egen säng. Jag behöver ju vila mycket idag efter den hemska natten
lördag 17 november 2012
Längtar till sommaren
Idag är det mörkt och kallt och man fryser liksom även fast det inte är jättekallt. :(
Så jag längtar till sommaren. När det är ljust på kvällarna, så att vi får springa lösa. Nu får vi gå i koppel när det är mörkt, och det är mörkt JÄMT.(All the time)
Jag förstår inte varför jag inte kan få vara lös? Jag har reflexer så jag syns. Och jag rymmer aldrig.(run away)
Nanette jagar harar *himlar med ögonen*, och när det är mörkt ser inte mamma hararna och kan därför inte säga till Nanette i tid att hon inte får springa efter dem.
Men varför måste JAG ha koppel? Sånt får man som vanligt inget vettigt svar på. Så jag drar slutsatsen att hon inte har något svar alls, utan bara är elak i största allmänhet. (But just is mean)
Här kommer några sommarbilder:
Så jag längtar till sommaren. När det är ljust på kvällarna, så att vi får springa lösa. Nu får vi gå i koppel när det är mörkt, och det är mörkt JÄMT.(All the time)
Jag förstår inte varför jag inte kan få vara lös? Jag har reflexer så jag syns. Och jag rymmer aldrig.(run away)
Nanette jagar harar *himlar med ögonen*, och när det är mörkt ser inte mamma hararna och kan därför inte säga till Nanette i tid att hon inte får springa efter dem.
Men varför måste JAG ha koppel? Sånt får man som vanligt inget vettigt svar på. Så jag drar slutsatsen att hon inte har något svar alls, utan bara är elak i största allmänhet. (But just is mean)
Här kommer några sommarbilder:
Här står jag på bryggan och väntar på att få tillåtelse att få hoppa i vattnet
Och här dyker jag (dive)
Jag är världsbäst på att dyka. Och på att simma. Och på att hämta grejer i vattnet eller på botten. (And in fetching stuff from the water or from the bottom of the sea)
Nanette är så feg!!! Hon vågar inte ens simma. Löjligt! Men det är lite bra, för då märks det bättre hur duktig och modig jag är. Och så får jag jaga vågorna och stänk och så alldeles själv (myself)
Hon bara står i vattenbrynet eller som här på en sten. Och så fort hon blir blöt om magen vill hon gå upp igen.
Nu ska jag sova och drömma om att det redan är sommar igen.
fredag 16 november 2012
Lämnad
Idag blev jag lämnad ensam hemma igen. *missnöjd*
Eller...helt ensam var jag kanske inte, för Nanette och katten var ju också hemma. Men de räknas inte.
Är detta lagligt? Att gå ifrån oss så där? *upprörd*
Det är på något sätt otäckare när vi bor här, än där vi bodde förut. Hon lämnade oss ensamma där också, men då visste vi var hon var: I ett annat hus ca 100 meter från vårt.
Det är lite skillnad på att se henne gå iväg genom en äppelträdgård till ett annat hus, än att se henne göra sig i ordning, klä på sig (alltså hon har ju alltid kläder på sig, är det väl bäst jag tillägger, och tack gode Gud för det!, men hon klär på sig andra, finare kläder än de trasor hon klär sig i här hemma. Och ytterkläder), packa ner mobilen och plånbok och sen se att hon tar bilnycklarna. Hu!
Det är det värsta!
Vart ska hon åka? Kommer hon över huvud taget tillbaka?
Idag sa hon att vi inte kunde följa med för att hon skulle byta däck på bilen.
Men hallå!! Däcken sitter väl på utsidan? Det trodde i alla fall jag.
Så varför kan vi inte sitta inne i bilen under tiden?
Tydligen skulle det ligga däck i bakluckan när hon körde, och hon ville inte sätta Nanette där när däcken låg där.
Utmärkt! Då kunde vi ha lämnat Nanette och Katten hemma. För jag sitter ju ändå inte där bak.
Så jag skulle ha fått plats.
Men nej då!
Hon var borta jättelänge. Ibland tror hon att hon kan låtsas att hon har varit någon annanstans än hon faktiskt varit. Och glömmer att jag har en nos. Idag hade hon varit i minst en affär, och klappat minst en hund (= varit otrogen alltså) Medan jag låg här hemma och var ensam och olycklig.
Nu blev det inte ett så roligt inlägg idag, men det beror på att det inte VAR så roligt idag.
Hoppas att det blir en bättre dag imorgon.
Eller...helt ensam var jag kanske inte, för Nanette och katten var ju också hemma. Men de räknas inte.
Är detta lagligt? Att gå ifrån oss så där? *upprörd*
Det är på något sätt otäckare när vi bor här, än där vi bodde förut. Hon lämnade oss ensamma där också, men då visste vi var hon var: I ett annat hus ca 100 meter från vårt.
Det är lite skillnad på att se henne gå iväg genom en äppelträdgård till ett annat hus, än att se henne göra sig i ordning, klä på sig (alltså hon har ju alltid kläder på sig, är det väl bäst jag tillägger, och tack gode Gud för det!, men hon klär på sig andra, finare kläder än de trasor hon klär sig i här hemma. Och ytterkläder), packa ner mobilen och plånbok och sen se att hon tar bilnycklarna. Hu!
Det är det värsta!
Vart ska hon åka? Kommer hon över huvud taget tillbaka?
Idag sa hon att vi inte kunde följa med för att hon skulle byta däck på bilen.
Men hallå!! Däcken sitter väl på utsidan? Det trodde i alla fall jag.
Så varför kan vi inte sitta inne i bilen under tiden?
Tydligen skulle det ligga däck i bakluckan när hon körde, och hon ville inte sätta Nanette där när däcken låg där.
Utmärkt! Då kunde vi ha lämnat Nanette och Katten hemma. För jag sitter ju ändå inte där bak.
Så jag skulle ha fått plats.
Men nej då!
Hon var borta jättelänge. Ibland tror hon att hon kan låtsas att hon har varit någon annanstans än hon faktiskt varit. Och glömmer att jag har en nos. Idag hade hon varit i minst en affär, och klappat minst en hund (= varit otrogen alltså) Medan jag låg här hemma och var ensam och olycklig.
Nu blev det inte ett så roligt inlägg idag, men det beror på att det inte VAR så roligt idag.
Hoppas att det blir en bättre dag imorgon.
onsdag 14 november 2012
Ben och annat
Jaha. Så blev det så här sent idag igen. Det är inte bra, för mina läsare hinner ju inte komma hit förrän det redan har blivit imorgon.
Men just den här gången är det en rätt okay orsak faktiskt.
Först var vi ute och åkte bil. Mamma packade hela bakluckan full med en massa saker, så att Nanette knappt fick plats. Sen åkte vi till ett ställe där man lämnar av skräp.
"Toppenbra", tänkte jag, när mamma öppnade bakluckan och började slänga allt som fanns där, i olika cointeners "nu gör hon sig äntligen av med den andra hunden (get rid of)" *ler*
Men sen blev jag besviken, för när det bara var Nanette kvar där bak, så stängde hon luckan igen.
Men det är klart; det stod att det var grejer för återvinning man skulle lämna där. Och hur återvinner man en lurvig hund?
Så nu är vi fortfarande två hundar här.
Vi gick lite promenad och så. Och sen handlade(shopped) mamma.
När vi kom hem visade det sig att för en gångs skulle hade hon köpt sånt som är mat, och inte bara äppelmos och vitlök.
Nu kokar hon hundmat. :)
Och det bästa av allt: Hon köpte märgben. *mums* (yummie)
Vi tycker bäst om när vi får dem råa. Men idag stoppades (put) de i in ugnen, med den lögnaktiga ursäkten att jag blir hård i magen om jag äter upp så mycket märg på en gång. Det gör inget (It does not matter) tycker jag. Det är ju märgen som är det goda liksom.
Vi höll på att dö av att vänta, och känna lukten av kött och märg från ugnen. Nanette och jag var nästan sams, för vi tyckte för en gångs skull likadant.
När de ÄNTLIGEN var färdiga, fick vi dem då? Nej då!!
Då skulle de kallna. "ni bränner er på tungan" var den dåliga ursäkten. Jag upprepar: Det gör inget! Hit med mitt ben (bone) bara!!
Till slut, när vi nästan gett upp, fick vi dem i alla fall. Även om hon skrapat ur en del av det godaste, och säger att vi ska få det imorgon,
Det tror jag när jag ser det.'
Hon tänker säkert smyga upp i natt och stjäla det. Man kan inte lita på någon nämligen.
Nu har vi gnagt av allt kött och så, och jag har gömt mitt på ett säkert ställe.
Så nu ska jag bara försöka stjäla Nanettes, och gömma det också. Hehe
Men just den här gången är det en rätt okay orsak faktiskt.
Först var vi ute och åkte bil. Mamma packade hela bakluckan full med en massa saker, så att Nanette knappt fick plats. Sen åkte vi till ett ställe där man lämnar av skräp.
"Toppenbra", tänkte jag, när mamma öppnade bakluckan och började slänga allt som fanns där, i olika cointeners "nu gör hon sig äntligen av med den andra hunden (get rid of)" *ler*
Men sen blev jag besviken, för när det bara var Nanette kvar där bak, så stängde hon luckan igen.
Men det är klart; det stod att det var grejer för återvinning man skulle lämna där. Och hur återvinner man en lurvig hund?
Så nu är vi fortfarande två hundar här.
Vi gick lite promenad och så. Och sen handlade(shopped) mamma.
När vi kom hem visade det sig att för en gångs skulle hade hon köpt sånt som är mat, och inte bara äppelmos och vitlök.
Nu kokar hon hundmat. :)
Och det bästa av allt: Hon köpte märgben. *mums* (yummie)
Vi tycker bäst om när vi får dem råa. Men idag stoppades (put) de i in ugnen, med den lögnaktiga ursäkten att jag blir hård i magen om jag äter upp så mycket märg på en gång. Det gör inget (It does not matter) tycker jag. Det är ju märgen som är det goda liksom.
Vi höll på att dö av att vänta, och känna lukten av kött och märg från ugnen. Nanette och jag var nästan sams, för vi tyckte för en gångs skull likadant.
När de ÄNTLIGEN var färdiga, fick vi dem då? Nej då!!
Då skulle de kallna. "ni bränner er på tungan" var den dåliga ursäkten. Jag upprepar: Det gör inget! Hit med mitt ben (bone) bara!!
Till slut, när vi nästan gett upp, fick vi dem i alla fall. Även om hon skrapat ur en del av det godaste, och säger att vi ska få det imorgon,
Det tror jag när jag ser det.'
Hon tänker säkert smyga upp i natt och stjäla det. Man kan inte lita på någon nämligen.
Nu har vi gnagt av allt kött och så, och jag har gömt mitt på ett säkert ställe.
Så nu ska jag bara försöka stjäla Nanettes, och gömma det också. Hehe
tisdag 13 november 2012
Världens sötaste valp
Detta är skandal! Jag skrev det här för över en månad sen. Men nu råkade jag titta lite på allt jag har skrivit. Det var roligt, eftersom jag är så himla bra på att skriva.
Då upptäckte jag att det här inlägget inte finns med *arg* Jag vet att det visades i bloggen den dagen jag skrev det. Men nu är det borta.
Så jag postar det idag, även fast det är en månad gammalt. Det mesta stämmer ju fortfarande.
Och ni som har läst det förut, kan läsa det igen tycker jag.
Det kanske är för att jag är så söt på fotot som de försökte gömma undan det?
Det gamla:
Idag hoppas jag att vi ska åka och handla. Jag råkade se att min säck med hundmat är nästan tom. Hjälp!
Undrar om de andra går och stjäl av den medan jag sover? Skulle inte förvåna mig.
Den är bara min. För Nanette är allergisk mot den maten. Jättebra! Jag tycker om när grejer är bara mina. (Allt ÄR mitt, men ingen utom jag brukar förstå det)
Jag tål inte Nanettes mat. Jag blir dålig i magen av den. Mamma klagar förstås *suckar* över att hon måste bära hem två olika säckar med hundmat.
Om hon tycker det är så jobbigt kan hon väl laga lite riktigt mat åt oss!!?
Jag måste ju hålla mig stor och stark och vacker.
Nu är jag ju den vackraste och stiligaste schäfern som finns.
När jag var valp var jag den sötaste valpen som fanns.
VARFÖR? Jag borde vara dagens valp alla dagar.
Det blir inte så mycket mer idag, för det har inte hänt något. Förutom att vi mötte cairnterriern Higgins igår igen. Han är så rolig. Han är obetydligt mindre än vår katt (Pysen är stor), men han liksom vaktar oss.
Han skäller aldrig i normala fall. Men om vi är med skäller han på andra hundar. Förmodligen för att skrämma bort dem. En riktig gentleman.
Och blev vi attackerade skulle han säkert hjälpa mig att försvara oss. Nanette skulle bara skrika på mamma, och Pysen gömma sig bakom mig. Tänk att man alltid måste göra allt jobb själv.
Konstigt blogginlägg idag, jag vet! Hoppas jag lyckas bättre imorgon
Då upptäckte jag att det här inlägget inte finns med *arg* Jag vet att det visades i bloggen den dagen jag skrev det. Men nu är det borta.
Så jag postar det idag, även fast det är en månad gammalt. Det mesta stämmer ju fortfarande.
Och ni som har läst det förut, kan läsa det igen tycker jag.
Det kanske är för att jag är så söt på fotot som de försökte gömma undan det?
Det gamla:
Idag hoppas jag att vi ska åka och handla. Jag råkade se att min säck med hundmat är nästan tom. Hjälp!
Undrar om de andra går och stjäl av den medan jag sover? Skulle inte förvåna mig.
Den är bara min. För Nanette är allergisk mot den maten. Jättebra! Jag tycker om när grejer är bara mina. (Allt ÄR mitt, men ingen utom jag brukar förstå det)
Jag tål inte Nanettes mat. Jag blir dålig i magen av den. Mamma klagar förstås *suckar* över att hon måste bära hem två olika säckar med hundmat.
Om hon tycker det är så jobbigt kan hon väl laga lite riktigt mat åt oss!!?
Jag måste ju hålla mig stor och stark och vacker.
Nu är jag ju den vackraste och stiligaste schäfern som finns.
När jag var valp var jag den sötaste valpen som fanns.
Clara-Fina som valp
Jag tyckte jag måste visa ett foto från när jag var liten. Har nämligen upptäckt att de visar foton på valpar i den högra spalten på min sida. "Dagens valp" eller något sådant.VARFÖR? Jag borde vara dagens valp alla dagar.
Det blir inte så mycket mer idag, för det har inte hänt något. Förutom att vi mötte cairnterriern Higgins igår igen. Han är så rolig. Han är obetydligt mindre än vår katt (Pysen är stor), men han liksom vaktar oss.
Han skäller aldrig i normala fall. Men om vi är med skäller han på andra hundar. Förmodligen för att skrämma bort dem. En riktig gentleman.
Och blev vi attackerade skulle han säkert hjälpa mig att försvara oss. Nanette skulle bara skrika på mamma, och Pysen gömma sig bakom mig. Tänk att man alltid måste göra allt jobb själv.
Konstigt blogginlägg idag, jag vet! Hoppas jag lyckas bättre imorgon
måndag 12 november 2012
Hehehe
Hej!
Gårdagens lek, när vi skulle hitta godis som mamma hade gömt (helt meningslöst att gömma det, men det berättade jag ju om igår), blev så mycket bättre än jag kunde ha trott.
*fnissar*
Vi fick som vanligt sitta i sovrummet i ett hörn och stirra in i väggen. För att vi inte skulle kunna fuska och tjuvkika så vi såg var hon gömde godiset.
Jag fuskar aldrig. Det behöver jag inte, eftersom jag är bäst.
Som jag redan har berättat är Nanette inte så smart. Och igår visade hon prov på det *fnissar igen*
Plötsligt kunde hon inte bärga sig, och reste sig och började smyga iväg. ÄVEN fast mamma sagt att vi måste sitta kvar. Hur dum får man bli.
Jag satt ju kvar för jag är världens lydigaste (och smartaste framför allt). Mamma kallar det "väluppfostrad", men det är bara för att hon vill ta åt sig äran själv. Som att jag skulle vara så duktig bara för att hon har (försökt) uppfostrat mig. *fnyser* Jag är så här duktig alldeles av mig själv förstås.
Nåja i alla fall; Nanette reste sig alltså och började smyga iväg för att börja leta redan innan det var tillåtet. Antagligen för att hinna äta upp mycket av godiset innan jag ens kunnat börja leta.
Jag fick anstränga mig för att det inte skulle synas hur stort mitt leende var. Hehe.
För naturligtvis blev hon upptäckt. Vad hade hon trott? *himlar med ögonen*
Vi bor i en lägenhet. Inte i ett palats. Mamma var typ 10 meter därifrån.
Och sen blev det så bra allt: Nanette fick skällning *ler* och jag fick beröm *ler ännu större*, för att jag satt kvar även när Nanette gick.
Det är så det alltid skulle vara: Jag får beröm medan de andra får lära sig veta hut. Jättebra!
Äntligen liksom!
Så här gör Nanette när hon försöker reta mig
Men det fungerar inte. Ha! Jag vet att hon gör det bara för att hon är avundsjuk.
Nu ska jag gå och lägga mig en stund.
Hoppas ni får en bra kväll, och var inte olydiga nu!
Det blir väldigt otrevligt när man är olydig
Gårdagens lek, när vi skulle hitta godis som mamma hade gömt (helt meningslöst att gömma det, men det berättade jag ju om igår), blev så mycket bättre än jag kunde ha trott.
*fnissar*
Vi fick som vanligt sitta i sovrummet i ett hörn och stirra in i väggen. För att vi inte skulle kunna fuska och tjuvkika så vi såg var hon gömde godiset.
Jag fuskar aldrig. Det behöver jag inte, eftersom jag är bäst.
Som jag redan har berättat är Nanette inte så smart. Och igår visade hon prov på det *fnissar igen*
Plötsligt kunde hon inte bärga sig, och reste sig och började smyga iväg. ÄVEN fast mamma sagt att vi måste sitta kvar. Hur dum får man bli.
Jag satt ju kvar för jag är världens lydigaste (och smartaste framför allt). Mamma kallar det "väluppfostrad", men det är bara för att hon vill ta åt sig äran själv. Som att jag skulle vara så duktig bara för att hon har (försökt) uppfostrat mig. *fnyser* Jag är så här duktig alldeles av mig själv förstås.
Nåja i alla fall; Nanette reste sig alltså och började smyga iväg för att börja leta redan innan det var tillåtet. Antagligen för att hinna äta upp mycket av godiset innan jag ens kunnat börja leta.
Jag fick anstränga mig för att det inte skulle synas hur stort mitt leende var. Hehe.
För naturligtvis blev hon upptäckt. Vad hade hon trott? *himlar med ögonen*
Vi bor i en lägenhet. Inte i ett palats. Mamma var typ 10 meter därifrån.
Och sen blev det så bra allt: Nanette fick skällning *ler* och jag fick beröm *ler ännu större*, för att jag satt kvar även när Nanette gick.
Det är så det alltid skulle vara: Jag får beröm medan de andra får lära sig veta hut. Jättebra!
Äntligen liksom!
Så här gör Nanette när hon försöker reta mig
Nu ska jag gå och lägga mig en stund.
Hoppas ni får en bra kväll, och var inte olydiga nu!
Det blir väldigt otrevligt när man är olydig
söndag 11 november 2012
Söndagsnöje
Vi har så tråkigt!!! :( Mamma sitter bara vid datorn. Och hon skrattar och skrattar, och säger att hon pratar med någon som är så rolig. Vi däremot blir oroliga. Hon pratar inte alls med någon, för det skulle vi ju hört i så fall. Det är inte bra om hon blir så galen så att de spärrar henne, för vem ska då betala hyran och elräkningen?
Hon har lovat att vi ska leka "hitta godiset"
Det är en rätt bra lek på sätt och vis. Man får jättemycket godis om man är bra på att leta. Jag är bäst av alla på att leta.
Men det är väldigt onödigt det hela. Hon kunde bara hälla allt godis i min matskål på en gång (och helst inget alls i Nanettes). Nu går det åt mer energi av att leta än vad man får i sig när man äter det man hittar. Så jag blir mager och eländig och man är typ ännu hungrigare när man är klar.
Vi vet ju varför hon gör det. Det tar henne 2 minuter att gömma godiset. Och sen tar det en timme innan vi har hittat allt och är säkra på att det inte finns mer.
Hon är ganska klurig det måste jag medge. De kan vara svåra att hitta. Men jag hittar alla. Nanette ger upp på slutet, men inte jag. Det KAN finnas någon kvar någonstans. Och det gör det nästan alltid.
men det innebär att man inte vet när man verkligen kan sluta. Och gå och dricka två liter vatten, eftersom man blir jättetörstig av allt letande.
Och som söndagsnöje är det rätt magert tycker jag nog. Men man kan inte vänta sig för mycket när man bor i det här huset.
Nu får jag inte vara vid datorn längre. För när hon gömmer godiset måste vi sitta i ett hörn i sovrummet och titta in i väggen så att vi inte fuskar och försöker titta vart hon gömmer det. Som om jag skulle fuska! *förnärmad*
Hon har lovat att vi ska leka "hitta godiset"
Det är en rätt bra lek på sätt och vis. Man får jättemycket godis om man är bra på att leta. Jag är bäst av alla på att leta.
Men det är väldigt onödigt det hela. Hon kunde bara hälla allt godis i min matskål på en gång (och helst inget alls i Nanettes). Nu går det åt mer energi av att leta än vad man får i sig när man äter det man hittar. Så jag blir mager och eländig och man är typ ännu hungrigare när man är klar.
Vi vet ju varför hon gör det. Det tar henne 2 minuter att gömma godiset. Och sen tar det en timme innan vi har hittat allt och är säkra på att det inte finns mer.
Hon är ganska klurig det måste jag medge. De kan vara svåra att hitta. Men jag hittar alla. Nanette ger upp på slutet, men inte jag. Det KAN finnas någon kvar någonstans. Och det gör det nästan alltid.
men det innebär att man inte vet när man verkligen kan sluta. Och gå och dricka två liter vatten, eftersom man blir jättetörstig av allt letande.
Och som söndagsnöje är det rätt magert tycker jag nog. Men man kan inte vänta sig för mycket när man bor i det här huset.
Nu får jag inte vara vid datorn längre. För när hon gömmer godiset måste vi sitta i ett hörn i sovrummet och titta in i väggen så att vi inte fuskar och försöker titta vart hon gömmer det. Som om jag skulle fuska! *förnärmad*
lördag 10 november 2012
Ny granne
För ett tag sen fick vi en ny granne.
Han är svart och väldigt liten. Ungefär samma storlek som våran katt Pysen.
Och han är trevlig. Jag har pussat honom flera gånger.
Men jag vet ändå inte riktigt om jag tycker att det är så bra att han bor här? För alla tycker att han är "så jättesöt!!!" Hmmm...
Om vi möter honom så stannar folk....och pratar med HONOM men inte med MIG!! Det är inte klokt!
De klappar honom, och säger om och om igen: "Å vad söt han är", och pussar och gullar.
Det är som om de inte märker att bredvid dem står världens sötaste hund. Som ju ser ut så här:
Han är svart och väldigt liten. Ungefär samma storlek som våran katt Pysen.
Och han är trevlig. Jag har pussat honom flera gånger.
Men jag vet ändå inte riktigt om jag tycker att det är så bra att han bor här? För alla tycker att han är "så jättesöt!!!" Hmmm...
Om vi möter honom så stannar folk....och pratar med HONOM men inte med MIG!! Det är inte klokt!
De klappar honom, och säger om och om igen: "Å vad söt han är", och pussar och gullar.
Det är som om de inte märker att bredvid dem står världens sötaste hund. Som ju ser ut så här:
Clara-Fina sitter i backen
Ja ni ser ju själva! Sötast och vackrast!
Ibland är det helt obegripligt varför människor beter sig som de gör. ??
Men jag har en egen teori. Nämligen att det är för att de tycker synd om de andra hundarna. För att jag är sötast alltså. Och bäst och klokast.
Då tycker de kanske inte att de måste säga att jag är det, eftersom alla ändå ser det direkt och redan vet om det, för att det är så självklart?
Och för att uppmuntra de andra stackars hundarna så säger människorna till dem att de är så söta och snälla och allt vad det är.
Så kan det faktiskt vara. Det är den enda förklaringen.
Men det är inte så bra, tycker jag nog. För de andra hundarna kan få för sig att det är sant. Ibland verkar det som om Nanette tror på vad de säger, och då måste jag ta ner henne på jorden igen. Och det tycker inte mamma om att jag gör, och så blir allt tråkigt (unpleasant). Vilket inte är mitt fel, utan de där personerna som slog i Nanette en massa dumheter.
Den lilla svarta hunden har kläder. Det är bra däremot. För då är jag inte ensam hund här som har kläder (fast jag har det bara på vintern. Förstås!!!), och det känns lite lugnare liksom. Då är det inte lika stor risk att folk skrattar åt att man som hund har kläder. Mig ska man inte skratta åt! Mig ska man beundra!
men det har ni nog alla redan förstått?fredag 9 november 2012
Idag åkte mamma iväg med bilen. OCH VI FICK INTE FÖLJA MED! Skandalöst och...ja jag finner inte ord.
Och som vanligt sa hon innan hon gick: "Var snäll mot Nanette och vakta huset". Det är som om jag vore anställd här eller något sånt. Men någon lön får jag minsann inte.
Sen när hon kom hem gick vi som vanligt igenom hennes väska och en påse hon hade med sig. För om hon lämnar oss ensamma kräver vi att hon kommer hem med mutor.
Den här gången får hon nästan godkänt, men bara nästan. Hon hade köpt en av våra favoriter. Det är nog en sorts mat, men det är lika gott som godis är.
Det är med kyckling. Vi älskar kyckling. Men mamma köper helst inte sånt. Hon säger något konstigt om att det är synd om kycklingarna. ????
Du, jag tror inte de vet att om att vi äter upp dem!? De är typ döda redan.
Men hon köpte bara en portion var av det. Det är så orättvist här hemma så det är inte klokt. Det är ungefär bara en hylla i ett skåp där det står hundgodis och kex och sånt. Och någon liten burk i kylskåpet.
Resten av skafferiet, kylskåpet och andra skåp är proppfulla med saker som är till människor. Som bakpulver och lingonsylt och lök och annat konstigt och äckligt.
....Nu kom mamma och påpekade att det står ca 18 kg hundmat i ett hörn i köket. (2,8 stones)
Det är möjligt. Men det är torrfoder och vår tråkiga mat och den räknas ju inte.
Nu ska vi gå ut. Katten vill nämligen ut, och han får alltid som han vill.
Men det är bra att han ser till att vi får gå ut.
Hejdå!
Och som vanligt sa hon innan hon gick: "Var snäll mot Nanette och vakta huset". Det är som om jag vore anställd här eller något sånt. Men någon lön får jag minsann inte.
Sen när hon kom hem gick vi som vanligt igenom hennes väska och en påse hon hade med sig. För om hon lämnar oss ensamma kräver vi att hon kommer hem med mutor.
Den här gången får hon nästan godkänt, men bara nästan. Hon hade köpt en av våra favoriter. Det är nog en sorts mat, men det är lika gott som godis är.
Det är med kyckling. Vi älskar kyckling. Men mamma köper helst inte sånt. Hon säger något konstigt om att det är synd om kycklingarna. ????
Du, jag tror inte de vet att om att vi äter upp dem!? De är typ döda redan.
Men hon köpte bara en portion var av det. Det är så orättvist här hemma så det är inte klokt. Det är ungefär bara en hylla i ett skåp där det står hundgodis och kex och sånt. Och någon liten burk i kylskåpet.
Resten av skafferiet, kylskåpet och andra skåp är proppfulla med saker som är till människor. Som bakpulver och lingonsylt och lök och annat konstigt och äckligt.
....Nu kom mamma och påpekade att det står ca 18 kg hundmat i ett hörn i köket. (2,8 stones)
Det är möjligt. Men det är torrfoder och vår tråkiga mat och den räknas ju inte.
Nu ska vi gå ut. Katten vill nämligen ut, och han får alltid som han vill.
Shiloh Shepher, Schäfer och katt på promenad
Dessutom slipper han alltid att ha koppel.Men det är bra att han ser till att vi får gå ut.
Hejdå!
torsdag 8 november 2012
Om att åka och handla
Hej!
Igår fick jag inte skriva här *irriterad*. Jag vet faktiskt inte varför. Tiden bara gick är mammas förklaring. Jättedålig förklaring; tiden går väl alltid? Alla dagar. Eller har jag missat något?
Det enda som hände igår var att vi var och handlade. Eller rättare sagt: inte VI, men hon. Vi får aldrig följa med in i affären. *förgrymmad*
Det är så dumt, för mamma köper hela tiden helt fel saker. Om jag fick hjälpa till att handla skulle vi köpa lever, leverpastej, korv, blodpudding, vom, grillad kyckling, färska märgben, och jättemycket hundgodis.
Vi har alldeles för lite såna grejer hemma.
Men hon köper sånt som inte ens är mat. T ex gurka, tomater, lök, potatis, och såna saker. Det är ju att kasta pengarna i sjön.
Det är bara ledarhundar som får följa med in i affärerna. Och? Jag är en ledarhund. Det är sant: Jag är hund. Och eftersom jag är bäst är jag ledaren (även om både mamma och katten tror att de är ledaren *himlar med ögonen*), så då är jag ju en ledarhund (I guess that will be impossible to understand in English).
Då fick jag veta att det bara är blinda människor som har ledarhundar.
Men ofta tror jag att min mamma ÄR blind. Som när hon säger att Nanette är världens sötaste hund.
Det är inte sant för att 1: Hon är inte söt alls. 2: JAG är världens sötaste hund.
Nu ska jag gå och visa mamma att jag är sötast i världen, och sen gå och visa henne skåpet där jag vet att hon har gömt oxlunga (lung from an ox). Ibland fungerar det faktiskt.
Ha en bra dag alla!
Igår fick jag inte skriva här *irriterad*. Jag vet faktiskt inte varför. Tiden bara gick är mammas förklaring. Jättedålig förklaring; tiden går väl alltid? Alla dagar. Eller har jag missat något?
Det enda som hände igår var att vi var och handlade. Eller rättare sagt: inte VI, men hon. Vi får aldrig följa med in i affären. *förgrymmad*
Det är så dumt, för mamma köper hela tiden helt fel saker. Om jag fick hjälpa till att handla skulle vi köpa lever, leverpastej, korv, blodpudding, vom, grillad kyckling, färska märgben, och jättemycket hundgodis.
Vi har alldeles för lite såna grejer hemma.
Men hon köper sånt som inte ens är mat. T ex gurka, tomater, lök, potatis, och såna saker. Det är ju att kasta pengarna i sjön.
Det är bara ledarhundar som får följa med in i affärerna. Och? Jag är en ledarhund. Det är sant: Jag är hund. Och eftersom jag är bäst är jag ledaren (även om både mamma och katten tror att de är ledaren *himlar med ögonen*), så då är jag ju en ledarhund (I guess that will be impossible to understand in English).
Då fick jag veta att det bara är blinda människor som har ledarhundar.
Men ofta tror jag att min mamma ÄR blind. Som när hon säger att Nanette är världens sötaste hund.
Det är inte sant för att 1: Hon är inte söt alls. 2: JAG är världens sötaste hund.
Nu ska jag gå och visa mamma att jag är sötast i världen, och sen gå och visa henne skåpet där jag vet att hon har gömt oxlunga (lung from an ox). Ibland fungerar det faktiskt.
Ha en bra dag alla!
tisdag 6 november 2012
Det är inte för kallt för att bada
Hej!
Idag gick vi promenad på ett ställe som heter Fiskehamnen. (I alla fall hette det så förr, för att det var där alla fiskare hade sina båtar. Men nu är visst fisken nästan slut, så nu finns det allt möjligt annat på den platsen också)
Det fanns många fina båtar. Men en var mysigast (more cosy than the others). För att vi känner henne och hennes ägare (alla båtar är en "hon", eftersom båtar är fina grejer, och alla fina grejer är flickor. Jag är beviset: Jag är fin och jag är en flicka)
Jag ville bada. Och tänkte hoppa från bryggan. Men tror ni att jag fick det?
Nejdå! :(
Mamma sa att det var för kallt. Både i luften och i vattnet.
Det är aldrig för kallt för att bada!!! Jo förstås när det är så tjock is så att det inte är MÖJLIGT. Hon sa att det inte är bra för mina leder. Men jag är säker på att det bara var för att hon inte ville ha vatten i hela bilen när vi skulle åka hem. Hon tror att hon är smart: Låtsas att det är för min skull. Men jag är smartare, så jag genomskådar henne.
Sen ville jag gå ombord på båten, men det fick jag inte heller. Hon trodde jag skulle ramla i vattnet då.
Ja! Det var liksom det som var meningen. Jag kunde låtsas att jag ramlade i, och så kunde jag simma lite.
Titta hur deprimerad jag blev när jag inte fick bada.
Jag har aldrig hört något så dumt!
Idag gick vi promenad på ett ställe som heter Fiskehamnen. (I alla fall hette det så förr, för att det var där alla fiskare hade sina båtar. Men nu är visst fisken nästan slut, så nu finns det allt möjligt annat på den platsen också)
Det fanns många fina båtar. Men en var mysigast (more cosy than the others). För att vi känner henne och hennes ägare (alla båtar är en "hon", eftersom båtar är fina grejer, och alla fina grejer är flickor. Jag är beviset: Jag är fin och jag är en flicka)
Jag ville bada. Och tänkte hoppa från bryggan. Men tror ni att jag fick det?
Nejdå! :(
Mamma sa att det var för kallt. Både i luften och i vattnet.
Det är aldrig för kallt för att bada!!! Jo förstås när det är så tjock is så att det inte är MÖJLIGT. Hon sa att det inte är bra för mina leder. Men jag är säker på att det bara var för att hon inte ville ha vatten i hela bilen när vi skulle åka hem. Hon tror att hon är smart: Låtsas att det är för min skull. Men jag är smartare, så jag genomskådar henne.
Sen ville jag gå ombord på båten, men det fick jag inte heller. Hon trodde jag skulle ramla i vattnet då.
Ja! Det var liksom det som var meningen. Jag kunde låtsas att jag ramlade i, och så kunde jag simma lite.
Titta hur deprimerad jag blev när jag inte fick bada.
Jag i Fiskehamnen
Men ingen bryr sig om ifall jag är ledsen. Mamma sa till och med att hon trodde att jag spelade teater bara för att få min vilja igenom.Jag har aldrig hört något så dumt!
måndag 5 november 2012
Nytt tips till andra hundar
Här kommer ett nytt tips till andra hundar.
Så hundägare kan sluta läsa här, för det är inte så bra om ni får veta detta.
Egentligen bygger det på samma princip som det förra tipset jag postade här.
Det är faktiskt Nanettes förtjänst att jag kan berätta det här (det är väl typ den enda nytta jag har haft av henne under de här drygt 8 åren hon har bott här)
Vi är fostrade att vi inte får hoppa ur bilen, även om alla dörrar är öppna. Vi måste sitta kvar precis hur länge som helst, även om vi till och med blir övergivna där.
Och vi (åtminstone jag) är ju världens lydigaste, så vi har gjort som vi ska, under alla år.
Men sen förra veckan blev Nanette tokig ("blev" är förstås inte rätt ord. Hon är alltid rätt tokig om jag säger så...), och försökte hoppa ut ur bilen så fort mamma öppnade bakluckan. T o m innan den var helt öppen.
Mamma blev JÄTTEARG!!! Ojoj.
Så arg kan jag inte minnas att hon har blivit sen jag råkade bita Nanette (hon kom för nära precis när jag gäspade, och sen blev det som det blev. Alla andra versioner är lögn)
Nu fick vi veta att det kan betyda liv eller död, för om man hoppar ut ur bilen på fel ställe vid fel tidpunkt kan man bli överkörd eller allt möjligt.
Så sen skulle vi "träna". På något jag kunnat hela mitt liv. Först blev jag väldigt irriterad.
Men faktiskt: Det var jättebra! Vi fick sitta i bilen med alla dörrar öppna, och ordern "stanna kvar", och när vi satt kvar fick vi godis. :) Fantastiskt.
Och nu öppnar mamma dörrarna men säger åt oss att sitta kvar en stund, bara för att öva. Och så får vi beröm och godis.
Slutsats: Så länge du gör som du ska är det ingen som tackar dig, tycker att du är duktig, eller ger dig beröm och godis. Men om du först är väldigt olydig, och SEN gör som du ska. DÅ tycker människorna att du är duktig. (Människor är inte kloka!)
Så se till att göra fel först, innan du börjar göra rätt (Det kan vara lite obehagligt, för man kan få skällning när man är olydig. Men det är ju bara en enda gång. Sen kan man njuta frukterna väldigt länge.)
Så hundägare kan sluta läsa här, för det är inte så bra om ni får veta detta.
Egentligen bygger det på samma princip som det förra tipset jag postade här.
Det är faktiskt Nanettes förtjänst att jag kan berätta det här (det är väl typ den enda nytta jag har haft av henne under de här drygt 8 åren hon har bott här)
Vi är fostrade att vi inte får hoppa ur bilen, även om alla dörrar är öppna. Vi måste sitta kvar precis hur länge som helst, även om vi till och med blir övergivna där.
Och vi (åtminstone jag) är ju världens lydigaste, så vi har gjort som vi ska, under alla år.
Men sen förra veckan blev Nanette tokig ("blev" är förstås inte rätt ord. Hon är alltid rätt tokig om jag säger så...), och försökte hoppa ut ur bilen så fort mamma öppnade bakluckan. T o m innan den var helt öppen.
Mamma blev JÄTTEARG!!! Ojoj.
Så arg kan jag inte minnas att hon har blivit sen jag råkade bita Nanette (hon kom för nära precis när jag gäspade, och sen blev det som det blev. Alla andra versioner är lögn)
Nu fick vi veta att det kan betyda liv eller död, för om man hoppar ut ur bilen på fel ställe vid fel tidpunkt kan man bli överkörd eller allt möjligt.
Så sen skulle vi "träna". På något jag kunnat hela mitt liv. Först blev jag väldigt irriterad.
Men faktiskt: Det var jättebra! Vi fick sitta i bilen med alla dörrar öppna, och ordern "stanna kvar", och när vi satt kvar fick vi godis. :) Fantastiskt.
Och nu öppnar mamma dörrarna men säger åt oss att sitta kvar en stund, bara för att öva. Och så får vi beröm och godis.
Slutsats: Så länge du gör som du ska är det ingen som tackar dig, tycker att du är duktig, eller ger dig beröm och godis. Men om du först är väldigt olydig, och SEN gör som du ska. DÅ tycker människorna att du är duktig. (Människor är inte kloka!)
Så se till att göra fel först, innan du börjar göra rätt (Det kan vara lite obehagligt, för man kan få skällning när man är olydig. Men det är ju bara en enda gång. Sen kan man njuta frukterna väldigt länge.)
söndag 4 november 2012
lördag 3 november 2012
Tråkig dag
Idag fick jag inte börja använda datorn förrän jättesent *förgrymmad*
Det berodde för ovanlighetens skull inte på att mamma satt här hela tiden (hon är datormissbrukare och kan sitta som klistrad timme ut och timme in. Fråga Nancy = kvinnan som bor i våran dator, så får ni höra!)
Idag berodde det på att datorn var avstängd. Och jag når inte kontakten.
Hon bakar. Jättetråkigt! Och oftast blir det inte särskilt gott heller. Och OM det är något riktigt gott, så äter hon upp allt själv.
Det ska vara lever och lungor och komage och sånt i brödet tycker vi. Men hon har istället i vitlök och chili och andra såna saker som inte ens är mat. Man kan inte äta sånt!
Vitlök finns för att man ska kunna skrämma bort vampyrer. Varför det finns chili vet jag inte. Det är nog som med fästingar: ingen alls vet vad de är bra för.
Och nyss blev jag så besviken. Hon satte sig ner på huk, och jag blev jätteglad och tänkte: ÄNTLIGEN ska vi leka med min boll, och brottas och sånt. Men hon skulle bara titta på om bullarna var lagom gräddade.
Vem bryr sig! Där stod jag övergiven med bollen i munnen.
Sånt är väl djurplågeri? Eller på något annat sätt olagligt? Vanvård kanske?
Mitt enda hopp om att få lite omväxling är att Nanette eller katten ska propsa på att få gå ut. För DEM lyssnar hon på. Det är som allt annat orättvist. Ingen lyssnar på mig.
"Ja men du vill ju leka och/eller gå ut precis hela tiden", säger hon.
Och?
Det berodde för ovanlighetens skull inte på att mamma satt här hela tiden (hon är datormissbrukare och kan sitta som klistrad timme ut och timme in. Fråga Nancy = kvinnan som bor i våran dator, så får ni höra!)
Idag berodde det på att datorn var avstängd. Och jag når inte kontakten.
Hon bakar. Jättetråkigt! Och oftast blir det inte särskilt gott heller. Och OM det är något riktigt gott, så äter hon upp allt själv.
Det ska vara lever och lungor och komage och sånt i brödet tycker vi. Men hon har istället i vitlök och chili och andra såna saker som inte ens är mat. Man kan inte äta sånt!
Vitlök finns för att man ska kunna skrämma bort vampyrer. Varför det finns chili vet jag inte. Det är nog som med fästingar: ingen alls vet vad de är bra för.
Och nyss blev jag så besviken. Hon satte sig ner på huk, och jag blev jätteglad och tänkte: ÄNTLIGEN ska vi leka med min boll, och brottas och sånt. Men hon skulle bara titta på om bullarna var lagom gräddade.
Vem bryr sig! Där stod jag övergiven med bollen i munnen.
Sånt är väl djurplågeri? Eller på något annat sätt olagligt? Vanvård kanske?
Mitt enda hopp om att få lite omväxling är att Nanette eller katten ska propsa på att få gå ut. För DEM lyssnar hon på. Det är som allt annat orättvist. Ingen lyssnar på mig.
"Ja men du vill ju leka och/eller gå ut precis hela tiden", säger hon.
Och?
fredag 2 november 2012
Fler familjemedlemmar
För några dagar sen började jag berätta om hur jag hamnade i den här familjen. Och sen hur vi åkte och hämtade valpen Nanette. (Och att jag inte förstod vad som höll på att hända, förrän det var för sent)
Vi hade redan 4 hästar som bodde hos oss. Fast de bodde ju inte inne i huset förstås. Utom den här som brukade komma in då och då:
Men innan vi hämtade Nanette hände något annat obehagligt: Mamma åkte iväg utan mig och Felice (den stora schäfern som fanns här redan innan jag kom) och sen kom hon hem med en bur med något inuti. Och sen släppte hon ut det som fanns därinne.
Det var två vilda djur :O De frästa och morrade och visade tänderna.
Jag sprang och la mig under sängen, längst inne i hörnet.
Sen kom mamma och skrattade och sa: "Du behöver inte vara rädd Clara, det är bara två kattungar"
Alltså: jag var ju inte rädd! *förnärmad*
Jag är världens modigaste hund! *sträcker på mig*
Jag skulle bara kolla om min boll låg under sängen.
Kattungarna hette Dezzi och Pysen. Dezzi flyttade hemifrån senare. Men Pysen bor fortfarande kvar.
Och senare upptäckte jag ju att jag föredrar att bo ihop med en katt än att bo ihop med en hund till.
För jag tycker väldigt mycket om Pysen. Fast det vore bra om han slutade tro att det är han som bestämmer.
Och Pysen är en klok katt. Han tycker mer om mig än om mamma. Ha! (Att han tycker mer om mig än Nanette är ju så självklart så det behöver man egentligen inte skriva)
Vi hade redan 4 hästar som bodde hos oss. Fast de bodde ju inte inne i huset förstås. Utom den här som brukade komma in då och då:
Shetlandsponny i köket
Han var väl förmodligen hungrig, eftersom han verkar kolla vad som finns på spisen. ?Men innan vi hämtade Nanette hände något annat obehagligt: Mamma åkte iväg utan mig och Felice (den stora schäfern som fanns här redan innan jag kom) och sen kom hon hem med en bur med något inuti. Och sen släppte hon ut det som fanns därinne.
Det var två vilda djur :O De frästa och morrade och visade tänderna.
Jag sprang och la mig under sängen, längst inne i hörnet.
Sen kom mamma och skrattade och sa: "Du behöver inte vara rädd Clara, det är bara två kattungar"
Alltså: jag var ju inte rädd! *förnärmad*
Jag är världens modigaste hund! *sträcker på mig*
Jag skulle bara kolla om min boll låg under sängen.
Kattungarna hette Dezzi och Pysen. Dezzi flyttade hemifrån senare. Men Pysen bor fortfarande kvar.
Och senare upptäckte jag ju att jag föredrar att bo ihop med en katt än att bo ihop med en hund till.
För jag tycker väldigt mycket om Pysen. Fast det vore bra om han slutade tro att det är han som bestämmer.
Och Pysen är en klok katt. Han tycker mer om mig än om mamma. Ha! (Att han tycker mer om mig än Nanette är ju så självklart så det behöver man egentligen inte skriva)
torsdag 1 november 2012
Kläder
Nu är det november (vad nu DET är?). Mamma och jag har en sak gemensamt
Annars har vi inte mycket gemensamt; Jag menar: jag är vacker, intelligent, klok, smart, smal, bäst på allt, generös och snäll...och ja...här får ni tänka lite själva......
Men i alla fall: Vi har en sak gemensamt, för vi gillar inte när det blir höst och vinter och kallt.
Det är ju inte det att jag är klen på något vis. För jag är världens starkaste!!
Men jag får ont i mina leder. Och då blir allt så tråkigt, när jag inte kan springa och hoppa lika mycket och lika fort och bra som på sommaren.
Just idag var det inte så kallt. Så idag gick det ganska bra.
Nu har mamma börjat sticka kläder åt mig. Det är känns lite oroligt faktiskt. Jag är rädd för att kanske se fånig ut och att folk ska skratta åt mig.
Jag har två täcken. Ett regntäcke och ett som man kan ha om det är jättekallt. Dem är det ok att ha på sig. Det är såna täcken som jag har sett att hästar också har. Och hästar är stora och starka och vackra (precis som jag), och ingen skrattar åt att de har kläder.
Men nu ska matte sticka alltså. *nervös*. Det är en kofta som hon stickade åt mig för många år sen som hon ska göra om. Den är rätt fin, men....
Så här såg den ut förut
Annars har vi inte mycket gemensamt; Jag menar: jag är vacker, intelligent, klok, smart, smal, bäst på allt, generös och snäll...och ja...här får ni tänka lite själva......
Men i alla fall: Vi har en sak gemensamt, för vi gillar inte när det blir höst och vinter och kallt.
Det är ju inte det att jag är klen på något vis. För jag är världens starkaste!!
Men jag får ont i mina leder. Och då blir allt så tråkigt, när jag inte kan springa och hoppa lika mycket och lika fort och bra som på sommaren.
Just idag var det inte så kallt. Så idag gick det ganska bra.
Nu har mamma börjat sticka kläder åt mig. Det är känns lite oroligt faktiskt. Jag är rädd för att kanske se fånig ut och att folk ska skratta åt mig.
Jag har två täcken. Ett regntäcke och ett som man kan ha om det är jättekallt. Dem är det ok att ha på sig. Det är såna täcken som jag har sett att hästar också har. Och hästar är stora och starka och vackra (precis som jag), och ingen skrattar åt att de har kläder.
Men nu ska matte sticka alltså. *nervös*. Det är en kofta som hon stickade åt mig för många år sen som hon ska göra om. Den är rätt fin, men....
Så här såg den ut förut
Schäfer i röd kofta
Nu håller hon på med att sticka "ärmar" och göra den längre och så. Det är väl kanske bra...? Men i så fall vore det bättre att hon började om med en helt ny, istället för att lägga till saker på den här, för hon har inget garn i samma färg, så det blir annan färg på det nya. Men hon är lat som alltid *suckar*
Jag är väldigt orolig för att jag ska se konstig ut, och att andra hundar ska skratta åt mig *förfärad*
Det är inte så vanligt att schäfrar har kläder häromkring. Jag har nog inte sett en enda. Bara små hundar. Och så människor förstås. Men människor räknas inte, för de är ju klena och konstiga i största allmänhet.
Jag kanske ska bära på en skylt: "Jag har kläder för att jag har ont i lederna, och de här har min mamma stickat och det är inte mitt fel" Något sånt. För annars tror de kanske att jag tror att jag är en kinesisk nakenhund.
Eller så kan jag ett av mina riktiga täcken ovanpå? Så att mammas konstiga skapelser inte syns. Men då kanske det blir FÖR varmt?
Stilig schäfer i vintertäcke
Stiligt va´?! Det är klart; det ser ju så där fint ut mest för att det sitter på mig, och jag är ju så vacker.
Enda problemet är att det liksom inte värmer mina armbågsleder och så.
Så jag får väl försöka stå ut med mammas konstiga hemgjorda kläder. Jag får väl helt enkelt ha svarta solglasögon på mig. Så att ingen ser att det är jag
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)