Igår och idag

Igår kom det en bebis på besök. IGEN!!!
Nuförtiden är det fler små barn än vuxna som kommer hit känns det som.
Bebisarna stjäl uppmärksamheten från mig *förtrytsam*
När det är bara vuxna är det lättare att bli den som står i centrum.
Men okay; barn är roligt och spännande.
Den här pojken är väldigt liten, och kan inte gå. Men han tyckte om mig (fattas bara! Alla, människor och djur, måste ju tycka om mig! Eftersom jag är bäst!)
Men som vanligt la sig mamma i allting (interfered with everything) *suckar*. Det var inte tillåtet att pussa honom i ansiktet. För då kunde han bli rädd påstod hon.*himlar med ögonen*
Självklart inte! Inga barn är rädda för mig, för jag är världens snällaste schäfer. Mot barn i alla fall.
Bebisens mamma lekte med mig :)
Ända tills min mamma kom och sa att nu fick vi inte leka längre, för jag kan göra mig illa. *tittar i taket*
Gästen förstår mycket!
Precis som jag, så genomskådar hon min mamma. (Hon har nästan bott hos oss vissa perioder)
Till exempel sa hon till mig att hon vet att mamma tror att det är hon som bestämmer.
Idag kom det en trevlig man och gjorde något med vår ytterdörr så att det blir svårare för tjuvar att bryta sig in. (break in)
Efter nästan 11 år har mamma förstått hur stor risk det är att någon som vet att jag bor här kommer att försöka bryta sig in och stjäla mig.
Ni förstår ju hur lite hon begriper och hur långsamt hon tänker!! Elva år!!! Otroligt!
Det är lite svårt att veta hur jag ska göra om mamma har lämnat oss ensamma hemma och jag hör någon utanför dörren.
Ska jag skälla och skrämma bort dem?
Eller ska jag vara tyst så att de inte förstår att det är här världens vackraste schäfer bor?
Svårt val!!

Gäster

Hej!
Jag tog lite ledigt från den här bloggen över helgen.
Vi hade besökare här på söndagen.
Egentligen är de mina favoritmänniskor, men ändå blev det inte så bra som jag trodde.
Först gick vi promenad tillsammans allihop, men den blev en besvikelse, för vi gick väldigt kort bit.
Gästerna stannade på halva vägen så jag, Nanette, Pysen och mamma gick hem själva.
Sen kom gästerna faktiskt, och de hade köpt mat. Hurra!! Nu började det arta sig trots allt.
trodde jag....
De ställde ifrån sig pizzakartonger som doftade ljuvligt.
Det var bara tre kartonger. Jag tyckte synd om de andra eftersom de två besökarna, mamma, Nanette och Pysen alltså måste dela på två pizzor.
Jag försökte hjälpa till genom att ta min pizza själv, så att de inte skulle behöva besväret med att bära den till min matplats och så.
Den som stod underst luktade godast, så jag förstod att det måste vara min, så den tog jag.
Men i det här huset får man inget beröm när man försöker underlätta för andra.
Istället fick jag skällning. *förtrytsam*
De trodde att jag försökte stjäla den. HUR kan man stjäla sin EGEN pizza?
Jag har faktiskt aldrig stulit mat i hela mitt liv. Det är sant! Till och med mamma håller med...och sen tillägger hon..."förrän nu".
Varför blir jag alltid så missförstådd???? *ledsen*
I slutändan visade det sig att jag inte skulle få någon pizza alls. SKANDAL!!!
Till slut kräktes jag på golvet för att jag var så hungrig, men människor är ju idioter, så jag fick inget ändå. *uppgiven*
När människorna hade ätit färdigt la sig min människa Ulla på golvet och gosade med katten.
Trots att katten inte ville.
De ska inte bry sig om katten!!!! De ska bara bry sig om mig!!!
Så helgen var inte sådär jättebra precis

Hundar är bättre än en partner

En del meningar i det här inlägget har jag "lånat", men eftersom jag är hund kan jag inte hamna i fängelse för stöld (hoppas jag *plötsligt orolig*)
Varför det är bättre att skaffa en hund än en man:
Hundar:
- älskar att åka bil och kommenterar aldrig din bilkörning
- blir alltid glada att se dig
- ser (looks) vackrare ut när vi springer
- blir aldrig röda i ansiktet när vi skäller på grannen
- öppnar aldrig locket på toaletten, vilket innebär att vi aldrig lämnar det uppfällt (open)
- harklar oss aldrig (never clear our throats) när vi hör att du ljuger för andra
- kommer aldrig med spydiga kommentarer om dina kläder plötsligt blivit för små
- tittar aldrig förebrående på klockan
- plockar aldrig isär förgasare eller andra smutsiga saker på det rena köksbordet
- drar aldrig upp sånt som hänt för länge sen om vi är osams (never starts arguing about old disagreements)
- svarar aldrig i telefonen, och tar därför inte emot viktiga meddelanden och glömmer att berätta om dem.
- har överlägset bättre hörsel
- klagar inte över att dina väninnor kommer på besök
- bryr sig inte om med vilken (wirh which) familj vi firar jul
- bråkar aldrig om vilken TV-kanal vi ska titta på
- äter upp gamla matrester
OCH: älskar dig villkorslöst, resten av livet
Där hör ni! Och det var bara några av alla fördelar!
Så en kvinna behöver bara ha en hund! Ingen man!
Vilket jag hoppas att mamma förstår!!!

Det här är ett jättedåligt foto på Nanette från idag
(alla foton på henne är dåliga, eftersom hon inte är lika vacker som jag, men den här gången berodde det på ljuset och på fotografen....gissa vem?...)

Undrar ni vad hon har ätit på?
Svar:
Det enda vi får att äta nu förtiden:

                                                                        Snö!
Vi får så lite mat att vi svälter och måste äta snö.
Det finns ingen hund som har ett så eländigt liv som jag

Idag tvättar mamma.
Det betyder att hon stjäl alla mina filtar, plädar, kuddar och sängar.
Sen lägger hon grejer i soffan och i sängen, så att jag inte ska kunna ligga där.
Redan där tycker man att det borde vara olagligt att göra så!?
Stöld och egenmäktigt förfarande, eller något sånt?
Jag har varit tvungen att ligga på GOLVET!!! Skandal!!!
Det är väldigt hårt och obekvämt!
När jag får tillbaka mina saker stinker de! Usch och blä!
Man skulle behöva kunna sätta en klädnypa om nosen för att kunna ligga på dem. Men jag har en så utsökt nos så det fungerar inte.
Mamma säger att du doftar rent! Det gör de inte! De stinker otäckt!!!
Som tur är hade vi roligt tidigare idag:
Vi träffade min pojkvän Rexi *ler stort*
Jag har inte sett honom på länge, och blev så glad.
Han är så stilig och snäll.
Men naturligtvis blev allting orättvis precis som vanligt.
Mamma släppte Nanette lös, så att hon kunde springa fram till Rexi och hans pappa, medan jag var tvungen att gå i koppel tillsammans med min långsamma mamma.
Hon skyllde på att hon inte vill att jag springer när jag är sådär glad, för då känner jag inte om mina ben faktiskt mår bra av att springa så fort. Och det var kallt.
Jag måste faktiskt beundra henne: Hon lyckas ofta få det att låta som om hon har ädla motiv till att vara elak.
Rexi hade också ont i ett ben :(
Men det gick nästan över när han fick träffa mig :)

Människors valpar

Vet ni vad en baby är?
Det är människans valpar som heter så.
Vi hade en sån på besök igår. Väldigt söt, men bebisar bevisar vilken klen art människor är.
Människornas valpar kan inte gå. (Human puppies cant walk) Det tar ungefär ett år att lära dem det. Jag kunde gå nästan från början.
Och när jag var bara några veckor gammal kunde jag springa och hoppa.
När människor är några veckor gamla kan de inte ens krypa.
Föräldrarna måste bära på dem (carry them) hela tiden. Eller köra runt dem i en vagn.
Ännu ett bevis på att hunden är överlägsen människan.
Och bebisar är inte rumsrena. Det är visserligen inte hundvalpar heller, men jag var rumsren när jag var 14 veckor.
Det finns barn som inte blir helt rumsrena på flera år. :O
Och ändå är det ju lättare för dem! För de kan gå på toaletten inomhus. Jag måste vänta tills någon människa släpper ut mig. (Vilket ytterligare försvåras av att bo ihop med en lat människa, vilket jag gör)
Jag tycker jättemycket om barn! Barn är mycket roligare än vuxna.
Men det ska vara stora barn! Såna barn som kan gå. Annars kan man inte leka med dem särskilt bra.
Barn är inte lika lata som vuxna, så man kan ha roligt  tillsammans med  barn.
Och de tycker om leksaker precis som jag gör.
Stora barn (big children) är bättre än bebisar på ett annat sätt också: När det kommer såna där små, glömmer människorna bort att de har sällskap av världens vackraste schäfer, och så går de och bär omkring på barnet hela tiden, och pratar larvigt, och så fort den överhuvudtaget rör sig eller låter, så säger de att han är SÅÅÅ söt och "såg du! Han tittade på lampan!!"
Jag kan också titta på lampan!! Men det är det ingen som bryr sig om.
Jag tycker bäst om stora barn!

Men nuförtiden kommer det bara små bebisar hem till oss. Fler och fler verkar de bli också.
Varje gång är jag nervös att det ska vara en som mamma har köpt så att den ska bo hos oss.
Hon påstår visserligen att man inte köper bebisar, men det vågar jag inte tro på. Hon säger ju att hon har köpt mig och Nanette och Pysen....
Men ett av barnen som kommer hit ibland har blivit större nu. Hon kan gå och är jättetrevlig och rolig. Och hon tycker om mig.
Så än finns det hopp!

På kvällen mötte vi hunden Akela. Och jag säger bara det: jag föredrar hundar!!
Vi hade jätteroligt. Mamma kallar det kaos. Katten var också med.

Igår och idag

Igår mötte vi tre små hundar på samma gång.
Eftersom en av dem var Higgins blev vi jätteglada. Vi har inte sett honom på ett tag.
Higgins mamma var barnvakt till en jätteliten vit valp.
Hon var mindre än vår katt (smaller).
Hon blev rädd när vi kom.
Mamma sa att det var jag och Nanette som skrämde henne, men det kan INTE stämma!!! (be right)
För att visa hur snälla och glada vi är, så sprang vi fram till henne och Higgins medan vi skällde allt vi kunde.(barked)
Så det kan inte vara oss som hon blev rädd för.
(Det är så bra med den nya medicinen: Jag kan rusa fram till roliga saker nu!)
Det måste ha varit antingen mamma eller katten som skrämde henne.
Vilken av dem vet jag inte, för de ser ungefär lika hemska ut båda två.
Mamma sa att vem som helst kan bli livrädd när vi två stormar fram, (comes rushing)och att vi är så väldigt stora jämfört med den lilla hunden.
I så fall är det glasklart; om det (if it) beror på storleken menar jag.
Katten är minst.(the smallest) Sen kommer jag, sen Nanette, och mamma är störst! (biggest)
..... behöver jag säga mer?
Efter ett tag förstod hunden att ingen av oss är farlig (nåja det kan ju diskuteras när det gäller vissa av oss, men ändå)
Sen gick vi promenad med två små hundar, två stora hundar (varav en väldigt stilig!), en katt och två människor.
Det var trevligt!
Idag är det inte riktigt lika trevligt, för jag får manikyr och pedikyr. Vilket (som jag har berättat tidigare) är helt onödigt, för jag har redan världens finaste klor.
Men ingen lyssnar på mig som vanligt

Nu ska jag berätta om en promenad häromdagen.
Först mötte vi en man som stannade och ville prata med oss. Inte så konstigt! Så stilig som jag är liksom!
Han frågade: var är katten?
Och sa att det är så annorlunda med en katt som promenerar med två schäfrar.
Katten satt under (under) en parkerad bil och väntade på att mannen skulle gå därifrån, eftersom han är rädd för människor (katten alltså! Mannen verkade inte vara rädd för människor, för han pratade ju med mamma, och det krävs det mod för att göra!)
Jag kände att jag var tvungen att få honom att märka att Världens Vackraste Schäfer stod bredvid honom, så jag fjäskade lite.
Det fungerade! *ler belåtet*
Han var ganska trevlig när allt kommer omkring, och gav mig många fina komplimanger (med all rätt)
Sen ville han klappa Nanette också. (Varför det, kan man undra?)
Men hon var inte intresserad. Hon tittade mest efter (for) andra hundar och så.
Mamma förklarade att Nanette bryr sig bara om folk som ger henne godis.
Då fick vi hundgodis av honom *ler stort och förvånat*
Och då blev Nanette förstås väldigt trevlig mot honom plötsligt.
Mamma varnade honom, och sa att nu kommer Nanette att springa fram till honom varje gång hon ser honom och tigga godis.

Sen gick vi vidare, och då kom det en bil från Kommunen. Den stannade och de som satt i den klev ur och en kvinna kom fram till oss.
Oj! Tänkte jag. Nu har vi gjort något fel eller så.
"Var är katten?", frågade hon. "Det är så gulligt när han går tillsammans med er"
Vad ÄR detta??!! *förnärmad*
Här får de förmånen att träffa Världens Vackraste och Smartaste Schäfer, och så frågar alla om en liten bondkatt. Det är inte klokt!
Det bevisar bara vad jag redan visste: Människor är inte kloka

Hej!
Eftersom det var plusgrader idag, och jag inte har lika ont längre tack vare medicinen, så gick vi en lite längre promenad.
När vi kom ut på fälten släppte mamma oss lösa. (on the loose)
Jippi!
Hon vill att jag ska försöka få så där stora starka fina muskler som jag hade innan vintern kom.
Det hjälper mina höfter och armbågar om jag har starka muskler.
(Och så blir jag ju ännu vackrare. Det är ju nästan inte möjligt, eftersom jag redan är världens vackraste schäfer)
Men det blev inte så roligt som vi hade hoppats.
När jag och Nanette sprang ut på fältet sa det "Tjoff", och sen satt man fast i den tjocka våta tunga snön.
Det gick inte att gå i snön.
Så vi fick hålla oss på gångvägen.
Jättetråkigt!
Man kan bara springa rakt fram, och sen rakt tillbaka. Hur kul är det?
På sommaren kan  man springa omkring precis som man vill.
och då finns det jättemycket intressant att lukta på.
Det finns det inte mycket av på vintern.
Jag menar: När man har nosat ordentligt och kollat vilka hundar som har gått före oss...tja....de har ju gått samma väg eftersom alla måste gå där det är plogat. Så sen är det ju inte spännande längre.
Det var i alla fall roligt att kunna gå lite längre. ÄNTLIGEN!
Och att få springa lös.
Nanette får vara lös varje dag. Men inte så mycket.
Jag har bara fått vara lös några korta stunder varje dag.
Vi hade kunnat få gå längre om det inte hade snöat igår igen.
Mamma var tvungen att skotta runt bilen och sopa bort all snö från den. Och eftersom snön var så tjock och så tung så tog det jättelång tid.
Jag är VÄLDIGT trött på vintern som tar bort allt som är roligt.

Igår berättade jag att mina leksaker är av så låg kvalitet. De går sönder hela tiden.
Och hur de egentligen går sönder vet jag inte.
Till exempel den har vita grejen. Den höll bara en liten stund.

Idag fick vi kyckling till middag!! :)
Det är nästan det bästa jag vet, men vi får det nästan aldrig. *tjurig*
Mamma säger att hon inte tycker om att köpa kyckling, för att de inte har det bra medan de fortfarande lever. Låg livskvalitet kallar hon det.
Alltså: Jag får låg livskvalitet om jag INTE får kyckling till middag.
Så jag frågade om hon bryr sig mest om kycklingarna, eller om mig?
Ni vill inte veta svaret!!! Även om ni kanske kan gissa. *tittar i taket*
Nackdelen med god mat är att det tar hennes så otroligt lång tid att koka den.
Hon gör det med flit för att plåga oss.
Och sen får alltid katten mat först. Och sen Nanette, och SEN får jag.
Helt fel ordning!!!
Jag borde få först. Och få ALLT. Sen kan de andra två få slicka min matskål.

Leksaker

Nu när jag är lite piggare igen behöver jag fler leksaker!!
Jag har så mycket att ta igen, så jag leker med alla leksaker hela tiden, och mamma köper grejer av så låg kvalitét *missbelåten*
De går sönder hela tiden. Mamma säger att det är JAG som har sönder dem. *fnyser*
Jag kan inte hjälpa att jag har så fina och bra tänder. Eller hur?
Då berättar hon alltid om (about) schäfern Felice, vars leksaker höll hela (stayed whole and nice) hennes liv, och hon blev 14 år gammal.
Och?
Vad har det med MINA leksaker att göra? (What does that have to do with MY toys?)
Nu har jag...äuhm... jag menar någon, tuggat sönder alla leksaker utom två av mina bollar.
Mamma frågar vem jag tror att det är om det inte är (if its not) jag själv.
Jag vet faktiskt inte. Pysen är för liten. tror jag.
Nanette är inte intresserad av leksaker. Bara om de är mjuka och vita (vilket än en gång bevisar att det är något fel på den hunden)
Ja då finns det bara en kvar att välja på:
Det måste vara mamma som har sönder dem medan jag sover.
Alltså är det inte mer än rätt att hon köper nya!!!
Eller hur?

En tråkig sak med vintern är att vi inte får följa med i bilen när mamma ska till exempel handla.
(we cant come with her when mom goes shopping)
Dels för att det blir för kallt för mig att vänta i bilen, och dels (som jag har berättat förut) så tycker hon inte om att vi andas i bilen.
Idag fick vi vara ensamma hemma. Det är jättetråkigt! Och otäckt.
Den enda trösten är att Nanette inte heller fick följa med (hon klarar att ligga i bilen i kylan, om  hon har en varm filt. Men hon andas.)
När hon kom hem krävde vi att få gå ut på promenad.
Fast först letade jag igenom alla kassar förstås. För vi kräver belöningar för att vi hade varit ensamma hemma!!!!
Idag hade hon köpt blodpudding och korv.
helt ok.
Nu vill jag att hon kompenserar mig för att jag inte fick följa med. (she did not let me go with her)
Så jag kräver att hon leker med mig och mina leksaker.
Men hon vill bara ligga i soffan och titta på TV. Hon säger att hon är trött.
Det är bara en bortförklaring. Hon åkte ju bil. Eller hur? Det blir man inte trött av!
Så mamma ligger i soffan, och jag kastar leksaker på henne. Och skäller.
Nanette sitter och gnäller och klagar. För katten har inte ätit upp all sin mat, och Nanette vill ha resten.
Och katten klagar också. Han jamar för att han vill ha godare mat.
Men mamma är den som klagar mest. Hon tycker att vi stör och är i vägen när hon ska titta på TV.
Hon säger åt oss att vara tysta. Och att vi låter som en hel orkester.
Om hon vill att vi ska vara tysta är det bara att ge Nanette den mat katten har lämnat, och ge katten godare mat, och sen leka med mig i några timmar.
Det är bara att välja! Antingen det, eller så fortsätter vi att skälla och klaga. Ha!

Jag önskar att jag hade vetat tidigare hur mycket frihet man kan få bara av att halta!
Då skulle jag ha börjat halta och gå stelt redan som valp.

Alltså: att ha ont är INTE roligt! Och inte att vara stel (feel stiff) heller.
Men man kan ju låtsas!! *blink blink*
Det skulle jag ha gjort om jag hade vetat vad jag vet idag.
För mamma blir inte arg för någonting längre (nästan. (almost) Jag har inte provat, men jag är rätt säker på att hon blir arg om jag försöker bita Nanette)
Förut fick jag inte skälla på andra hundar. Men nu verkar hon nästan bli glad att jag orkar göra det. Jättebra!
(Nanette får inte. Hehe)
Och förut sa hon bara till mig att gå och leka själv (myself)  när hon ville titta på TV och jag ville att hon skulle leka med mig. Nu kan jag övertala henne. :)
Om jag vill gå en annan väg eller åt ett annat håll när vi är ute och går, så får jag bestämma.
Det hände ALDRIG förut.
Allra bäst fungerar det om jag gnäller lite. Då blir hon orolig och sen får jag som jag vill *ler belåtet*
ta det här som ett tips!!!

Nu ska jag gå och säga att jag vill att vi leker med min röda boll i två (for two) timmar :D

Aktivering

Igår fick jag alltså ny medicin.
Jag var rädd att den skulle göra mig trött, men det visade sig vara tvärtom!
Jag blev jättepigg!!!!
Så idag har jag försökt aktivera mamma (activate her). Hon behöver hålla igång!!
Alla människor (all humans) behöver aktiveras förresten!
Det är många fördelar.
Jag tvingar henne att leka med mig och mina bollar.
Vi kastar dem mellan oss, och rullar dem till varandra.
Hon gör sitt bästa för att kasta bollen så att jag inte ska klara att fånga den, men jag är världsbäst på att fånga bollar, så jag lyckas alltid *ler belåtet*
Om hon missar den när jag kastar den till henne (hon missar ofta!) eller om jag skulle missa den (det händer i och för sig nästan aldrig), så är det hon som får springa och hämta den.
Hon behöver motion nämligen....om jag säger så....
Den första fördelen med det här är förstås att det är jättekul!!
Men sen medför det också att hon blir trött och inte orkar hitta på dumheter.
Med dumheter menar jag till exempel att klippa mina klor, duscha mig, gömma mina saker (hon kallar det städa), och en massa andra saker.
Och sen när hon tröttnar på att leka brukar vi alltid få något.
Idag fick vi tuggben. Jättebra!
Hon var tvungen att bli av med mig på något vis. Haha.
Det dumma var att Nanette också fick ett. Fast hon bara hade tittat på när vi lekte.
(Hon kan inte fånga bollar nämligen. Och om hon får tag i en, ifall jag tappar den, vilket nästan aldrig händer, så vill hon inte leka. Hon bara tar den och springer sin väg. *himlar med ögonen*)
Så nu har jag problemet var jag ska gömma mitt någonstans medan hon äter upp sitt.
Bäst att jag går och gör det!

Ny medicin

Idag är det plusgrader :)
Då är det lite lättare för mig att gå.
Och så fick vi följa med i bilen. Hurra!! Det är nästan det roligaste jag vet.
Vi åkte till Djursjukhuset, och då blev jag lite orolig. Senast jag var där somnade jag plötsligt, och sen var jag väldigt omtöcknad och vinglig när jag vaknade.
Men vi skulle bara hämta ett recept.
Nu har jag fått en ny medicin. IGEN!! *suckar*
Mamma har sagt att den här medicinen kräks man inte av. Jag hoppas verkligen att hon har rätt!
Hon säger att jag kommer att bli törstig och kissnödig.
Det låter inte så farligt. Vatten har vi hur mycket som helst av, och nu kanske vi får gå ut oftare.
Sen sa hon att jag kommer att bli hungrig.
Oj då! Inte så kul.
Dessutom: Det ska vara HUNGRIGARE (more hungry), inte hungrig. För jag är redan hungrig jämt, eftersom jag får för lite mat.
Det är samma medicin som Nanette har.
DET är konstigt!!! Nanette är allergisk. Jag har ont i lederna.
Och så får vi samma medicin. Jättekonstigt! Tror de att mina leder är allergiska?
Mot vad?
De kanske är allergiska mot kyla? Så skulle det kunna vara.
Det här får jag fundera på. (This I have to ponder about)
Det här är i alla fall tabletter. Äntligen! jag vill inte ha pulver eller droppar.
Tabletter är jättebra! För både Nanette och jag är smarta och tvärvägrar att ta tabletter om vi inte får dem instoppade i korv eller godis eller så.
Så nu kommer jag att få det en gång om dagen.

Tillägg

Hej!
Senast berättade jag ju om de fyra sorters djur som finns.
Jag glömde varna er: I gruppen för de som är smarta (där de enda jag kom på är mig själv + mina beundrare), glömde jag bort att det finns en till.
En människa! Hör och häpna!!! :O
Han är på TV och heter Cesar Millan.
Han lär människor att förstå oss hundar. Det kanske låter bra tycker ni? Men tänk efter!!!
Om de förstår oss blir de svårare att lura.
Det finns många såna där människor som lär andra hur de ska träna sina hundar. De flesta är rätt ofarliga.
Det finns många sätt att vara olydig eller se till att vi får vår vilja igenom ändå.
Men den här är farlig, för han FÖRSTÅR faktiskt oss hundar.
Och det gör att man inte kan lura honom. Och han kan kontrollera oss. Ve och fasa!!
Han lär andra människor hur de ska göra. INTE bra!
Mamma älskar honom! Jag tror nästan att hon är kär i honom faktiskt *himlar med ögonen*
Hon har lärt sig många dumma saker genom att titta på hans TV-program.
Dumma saker som medför att vi måste göra som hon säger.
Och som gör att hon genomskådar oss, precis när vi inte vill att hon ska göra det.
Till exempel det där att även om en hund lägger sig ner på kommando är det inte alls säkert att den är undergiven ändå. Att de ska kolla vilken sinnesstämning hunden är i. Och vänta tills man faktiskt gett upp och låter dem bestämma.
Såna saker. Bara för att ta ett exempel.
Och han lär dem hur de ska hindra att vi drar i kopplet när man är ute och går.
Och hur lätt det egentligen är.
Förskräckligt!!!
Så om de människor du bor ihop med börjar titta på "Mannen som talar med hundar" - "The Dog Whisperer", måste du hindra dem!!
Försök låtsas att du måste gå ut GENAST, och att annars kommer det att ske en olycka på äkta mattan.
(the expensive carpet)
Eller prova med något annat. Sätt dig så du skymmer TVn medan du tänker ut hur du ska få bort dem från den.

De fyra sorterna av djur

Det finns fyra sorters djur:
ETT (1) de som inte går att dressera. Det är t ex grodor och flugor (flies) och krokodiler. Och ända tills i förrgår skulle jag ha sagt älgar också. Men nu har jag sett kort på en älg som används istället för en arbetshäst, för att dra tunga saker åt människorna, så nu vet jag inte i vilken kategori jag ska placera älgarna?

TVÅ (2) de som går att dressera (även om det är riktigt jobbigt att dressera vissa av dem *tittar i taket*). Det är katter och åsnor och människor och några fler.

TRE (3) de dumma. Det är t ex Nanette, pudlar och hästar och kor.
Nu undrar ni varför jag säger att pudlar är dumma?! Jo för väldigt ofta gör de precis som människor säger åt dem att göra!!!
Hästar är stendumma om du frågar mig. De går med på att tunga människor SITTER på dem och tvingar dem att springa medan de sitter där på deras ryggar. Varför?
Hästar är stora och tunga, och kan sparka och bita. Så varför försvarar de sig inte? Eller bara vägrar?
Jättekonstigt!
De kunde ju t ex lägga sig ner och bara vägra att resa på sig varje gång en människa försökte klättra upp på ryggen på dem. Det skulle JAG göra.
Med kor är det ungefär likadant. De låter människorna stjäla all deras mjölk.
Men hästarna är dummare förstås. Korna slipper att springa runt med människor på ryggen och hoppa över hinder och sånt. (De flesta kor slipper det i alla fall)
Egentligen är de dumma en (a) undergrupp till (of )nr TVÅ (2) "de som går att dressera".
För det är egentligen därför de är dumma: för att de lyder vilka tokiga order som helst.
(Nanette är inte dresserad. Hon är bara genuint dum. Och nu protesterar mamma högt och ljudligt, men det här är MIN blogg, så det är jag som bestämmer vad det ska stå. Ha!)

FYRA (4) de smarta. Det är jag....och....ja...jag kommer inte på så många fler. Jo förresten: Alla som tycker att jag är smartast och vackrast och bäst i hela världen. De är jättesmarta!!!

Även fast jag ändrade alla inställningar till att det ska bli blankrader och nya rader i översättningen precis som i den svenska texten, så fungerar det inte. Det fungerade bara de allra första dagarna. Jag överväger att sluta använda Blogger och byta till en annan portal som inte krånglar så här mycket hela tiden
Om du läser det här på engelska: Prova att visa det på svenska (original), så får du se hur det egentligen ser ut)