Hej allihop!
Jag undrar om alla hundar har såna problem med sina människor som jag har?
Till exempel att hon skyller allting på mig hela tiden.
Hon vill inte gå långa promenader, och då säger hon att det är för att JAG inte orkar.
Jag orkar vad som helst! Jag är världens starkaste Schäfer!!! Ha!
Och hon är snål och vill inte köpa så mycket hundmat, så då säger hon att det är för jag har ont i magen, och därför behöver fasta.
Jag behöver inte fasta!!! *irriterad*  Jag behöver jättemycket mat!

Jag antar att jag hade oturen att hamna hos den lataste och snålast hundägaren?!
Och VARFÖR heter det ägare? *skakar undrande på huvudet*
det är JAG som äger allt här hemma, inklusive mamma och de andra djuren.
Jag är en ägare! Jag äger en människa! Det är ett tungt ansvar, och inget jag rekommenderar.

Men tydligen är andra människor inte heller särskilt smarta? För de flesta tror henne när hon drar sina lögner om att det är av ren omtänksamhet hon gör mitt liv tråkigt. Obegripligt!
Förr blev jag alltid lättad när hon började berätta för andra att det var för min skull hon hindrade mig från allt roligt, men tvingade att göra allt jag inte ville göra. (what I didnt want to do)
För då trodde jag fortfarande att nu kommer det till allmän kännedom och sen kommer polisen och sen kommer en domstol att säga till henne att hon måste behandla mig på rätt sätt.
Men inget hände *förvånad*  De andra människorna till och med berömde mamma för att hon bryr sig så mycket om oss hundar *fnyser upprört*
Men det har blivit lite bättre, det har det.

Idag hittade hunden Akela en pinne. Jag sprang genast och tog den från henne.
För bara ett år sen skulle det ha blivit ett himla liv, med repliker som: "Det är Akelas pinne! Inte din!" och "Ge tillbaka hennes pinne nu",
Eftersom ingen riktigt har förstått att ALLA pinnar är mina. *suckar tungt åt denna okunskap*
Men idag sa mamma: "Titta vad pigg Clara är!"
Det är ju lite kränkande på ett sätt. Att hon tror att jag är nästan invalid, så att det är en sensation om jag orkar springa tre steg och sno en pinne.
*förnärmad*

Jag vet inte vilket som är värst: att bli utskälld eller att behandlas som jag vore gammal liksom?
Det är inget fel på gamla hundar. Men JAG är inte gammal!!!
Men jag fick inte behålla pinnen *förorättad* Jag försökte strimla den till småsmulor så fort som möjligt så att ingen annan kunde få den. Av ren omtänksamhet naturligtvis!
De andra hundarna kan ju göra illa sig i munnen om de bär på en pinne. Eller snubbla när människorna kastar pinnen och hunden måste springa och hämta den.
Men jag får aldrig beröm för min omtanke om andra! Vad jag än gör får jag bara ovett.