Hej allihop!
Nu tror jag att jag är nästan frisk igen
Ja, jag haltar ju fortfarande men det är det många som gör har jag sett.
och jag använder inte ens käpp eller kryckor som människor gör när de har ont i benen. Men så är ju människor väldigt klena och ömkliga. Jämfört med oss hundar i alla fall.

Man tycker ju att mamma borde vara glad och tacksam för att jag är frisk och glad (ja så värst glad är jag inte hela tiden, och de som har läst den här bloggen förstår ju varför), men icke!
Hon säger hela tiden att jag ska vara tyst till exempel.
Jag är jättetyst! Det vill säga, jag är tyst om hon hela tiden leker med mig och min boll, samt klappar mig hela tiden och säger att jag är bäst.
Det gör hon inte! Och då måste jag skälla och yla. Det är det som är bra med att bo i lägenhet; hon blir nervös om jag skäller och skäller, speciellt om det är sent på kvällarna och så.
Därför sover jag på dagen, och håller igång på kvällarna och nätterna.
Smart som jag är (Smartast i Världen faktiskt)
Det tar lång tid innan hon förstår vad hon ska göra för att få det tyst och lugnt *himlar med ögonen*
Jag har försökt träna henne i över 11 år nu. Felet är kanske att jag aldrig tog henne till någon lydnadskurs? Men jag tyckte det räckte med att hon redan kunde "sitt", "ligg", "kom", "stanna kvar", "gå ut med mig", och lite sånt.
Stort misstag!!

När hon är snäll kastar jag bollen till henne, men när hon har varit olydig hämnas jag genom att kasta den åt alla möjliga håll.

"Jag når inte", säger hon då. *suckar trött*
Nej, det var liksom det som var meningen; att hon ska få röra på sig lite.
Det enda jag begär är lite tacksamhet för att jag bättrar på hennes rörlighet och kondition och så (det är i och för sig inte så svårt att förbättra, eftersom hon börjar på noll, för minus finns inte på skalan va`? För i så fall är hennes kondition på minus trettio eller något sånt)

Ett annat sätt att aktivera henne är när jag rullar in den blå bollen längst under byrån, (under the drawer) och sen kräver jag att hon ska leta redan på den. (find it)

Först försöker hon med smicker och knep att få mig att acceptera att leka med den röda bollen istället *fnyser*, så det gäller att vara fast och bestämd.
Jag brukar låtsas att jag hjälper till att leta lite förstrött.
Men mest sitter jag och ropar åt henne att skynda sig.

Till slut kryper hon omkring på golvet och tittar under alla möbler (jag gömmer den ju inte under SAMMA möbel varje gång)
När hon har fått syn på den måste hon hämta sopborsten för att få ut bollen.
Då får hon också användning för sopborsten, som annars står oanvänd i ett hörn. Så jag ser till att den var värd pengarna.
Så fort hon har tagit fram den blå bollen säger jag "Förresten; jag har ändrat mig. Vi leker med den röda bollen istället.